Min fis är så stor, så söt, så underbar. Jag blir bara mer och mer förälskad i hans "lilla" storslagna personlighet. Han kan verkligen vara en liten busunge ibland, kasta ur jord ur morfars blomkrukor och lite så. Men sen är han så söt, gosig, pussig och kramig. Enligt mig så borde min sons namn stå bredvid ordet Perfekt i ordböckerna.

Igår var vi hos Sandra och Ticke, vi firade Ticke som blev 1 den 20e (lite i efterskott men iaf). Vi åt tårta, tacos och ugnarna röjde hur mycket som helst. Olivfisen brukar vara den dominanta bland de flesta barn, men Ticke är verkligen stor och tar mycket plats, så lillfisen höll sig på sin kant igår. Sötnos. Jag trodde aldrig att min fis skulle gå före Ticke, men se så det kan gå. Ticke är på väg, men inte alls på så god väg som jag trodde han skulle vara vid det här laget. Fy så olika barn kan vara. Därför tycker jag inte att man ska jämföra barn med varandra. Alla barn tar sitt i sin takt, finns ju en massa saker Ticke kan som Oliver inte kan, antar att olika saker mognar olika snabbt från barn till barn.

Hör och häpna. Jag och Sandra kanske ska byta vagnar. Hon har en Emmaljunga Scooter -07 med footsack och en cammoskötväska. Och jag har en Firstwheels City Elite -07 med åkpåse och skötväska i exakt samma färg och märke som vagnen. Jag tror att min vagn är värd en 1000 lapp mer än hennes. Vi ska iaf bytlåna vagnarna så fort jag fått punkteringen på min fixad hos min morfar och chassit fixat på babyland. Jag har ingen erfarenhet av Scooter vagnarna, så det kanske vore bra om ni som läsare som har lite koll på vagnar mer än jag kunde tycka till. Det jag saknar på min City Elite är mer plats för Olivfisen att sitta på med alla ytterkläder och mer lastutrymme då City Eliten bara tar 3 kg i lastkorgen. Jag har iallafall bestämt mig för att inte genomföra bytet om hon inte har kvitto kvar till sin vagn.

Nu ligger lillfisen och vilar. När han har vaknat ska han få äta lunch, sen ska vi ge oss iväg till Viksjö och träffa min vän som opererats för sin canser och sen ska vi hem till min mormor och morfar. Lämna av hjulet och sen fika lite hoppas jag.

Hoppas ni alla får en toppendag, vi hoppas på en till :)

Min sötnos är duktigast i världen, för han går som en riktig bebis nu. Min sötnos är sötast i världen, för när han stoppar nappen i min mun säger han "mmmm, mamma, mmmm". Min sötnos är mysigast i världen, för när det är sovdags ligger han bredvid och pussas tills han inte orkar mer och somnar. Min sötnos är gulligast i världen, för han har ett leende som charmar nästan allt och alla. Min sötnos är snällast i världen, för han delar med sig av allt (även välling, napp och snuttefilt).

Min sötnos är bäst, i min värld och för mig är han allra allra bäst.

Är så stolt över att vara mamma till dig, min Olivfis.

Snart är det dags för ettårskalas, ska bli jätte kul. Men det är mindre kul att det är så himla svårt att förstå att det faktiskt har gått ett heelt år från och med att han föddes. Hans kompisar blir ju också 1, en efter en.. Dom blir så stora? VAD ÄR DET SOM HÄNDER? Innan man hinner blinka håller man säkert på att skola in lillskiten på dagis. Nej fy, backa bandet eller iaf sakta ner lite. Jag hinner inte med. Ska pallra mig ner till centrum en sväng, köpa frimärken och posta inbjudningskort till barnkalaset. Det ska bli kul att se lillfisens första födelsedag, men ändå är det läskigt. Han ska inte bli äldre, inte jag heller. Det ska alltid vara såhär, exakt såhär. Som det är just nu, perfekt. SÅ har jag känt sen jag kom hem från BB, antagligen kommer jag alltid tycka min älskling är perfekt och inte vilja att han förändras. Hoppas det!!

K jobbar idag, jobbade igår med.. Men då var vi hos S (jag och lillfis alltså) så vi fick inte vara helt själva, som vi är idag. Det är mysigt. Att faktiskt få vara helt ensamma. Att faktiskt bli påmind om att jag faktiskt klarar mig själv, klarar mig helt utan K, så länge jag har Oliver. Men när kvällen kommer och Olivfisen snusar så sött i sin säng, då är det alldeles underbart lagom att krypa ner och somna in i K's famn. Så är det faktiskt, båda fyller livsviktiga funktioner hos mig. Jag vill inte vara utan någon av dom och jag är jävligt glad att jag faktiskt slipper!

Jag älskar mina grabbar.

Min duktiga älskling!

Nu är lillfis snorig och rosslig igen. Han tycks bli det efter varje gång vi har varit hos K. Undra om det är för katterna eller något annat, har iallafall ringt BVC och dom ska ringa upp, ska kolla om dom kan kolla om han är allergisk eller så. För om han är det kan vi nog inte åka dit, iallafall inte så ofta och regelbundet som vi gör nu. Annars kanske det är för att isoleringen i deras lägenhet verkligen SUGER, skitkallt överallt. K ringde dit Svenska bostäder när vi började träffas och dom sa att dom fixade isoleringen på det fönstret i rummet vi är, men det drog fortfarande. Så han har dragit silvertejp över hela fönstret, samt lagt dit en handduk. Men ändå är det för jävla kallt. Nåja, får se vad våran BVCsköterska säger. Hon är bra, väldigt bra.

Till en höjdpunkt. MIN ÄLSKLING KAN GÅ! Igår släppte han taget om händer, bord och allt vad det heter och gick själv. Så superduper världens duktigaste lilla kille! Jag är så stolt, så jävla stolt. Dessvärre är han hängigare idag än igår så idag orkar han inte lika mycket, mitt kära, älskade och vackraste barn. Det enda jag har, den finaste och viktigaste som finns. Älskling. Att se hur lycklig han var och applåderade åt sig själv, fick mig att fälla en massa massa mammatårar, av ren glädje för mitt barn. Han är så duktig. JAG ÄR SÅ STOLT.

Var så grymt fint väder i torsdags, var ute lääänge i solen. Älsklingen somnade tidigt, skönt tyckte jag. Hah, sedan vaknade han igen kl 23 och satt och jollrade till 2. Han vågar sitta på dom här små hästarna (som har ryggstöd) så länge dom står stilla, men råkar han rycka till så det börjar gunga blir det läskigt. SÖTNOS. Det var första (och tacka allt runtomkring för enda) dagen någonsin som han bara vilat en gång på dagen. Satan i gatan vad sleten man var när man kastade sig i säng på kvällen sen. Är så glad att han är så snäll, så mysig. Världens finaste. Min ögonsten. Åh, vad jag älskar. KÄRLEKEN ÄR SÅ UNIK! Det är så häftigt. Alla mammor har verkligen en unik kärlek till sitt barn, inget kan liknas med den. Inte ens en annan mammas kärlek till sitt barn. Det är så jävla häftigt. VÅRAN ALLDELES UNIKA KÄRLEK. Jag får ofta frågan om jag ångrar Oliver, det är en alldeles för dum fråga för att ens svara på. Min son, min lycka. Så har det varit enda sen jag plusade! Min sanna lycka ligger i min sons leende. Visst är han söt när han sover, men som goast är han när han ler och skrattar. Det enda jag önskade mig var ett lyckligt barn, det har jag fått. Tack.

Jag är även överlycklig över Sarah och Cissi. Jag och Sarah hoppas på fin fina barnbarn om ett antal år. Sarah är ett sånt otroligt fint stöd och Cissi är en helt sjukt underbar unge. Det går inte att tycka illa om någon av dom. Trotts att det skiljer ett halvår så har ungarna skitkul ihop. Oliver och Cissi. Vingklippta änglar. Sanna lyckorus. Tack för att ni finns, båda två.

Min lilla skitfis. K har jobbat ett par dagar nu, känns annorlunda.. Men ändå jätte skönt att få vara själv med Olivfisen hela dagarna igen. Har inte så mycket att skriva om, vet inte varför fingrarna verkar ha torkat ut här.

Vi var hos min mormor och morfar igår, morfar fyllde år. Jag hade varit kreativ nog och valt present själv i år utan att rådfråga någon annan, det blev en kamera och gubben var urlycklig :) Så det är jag nöjd med. Trodde inte dagen skulle bli så mycket bättre (K var ledig), men mitt upp i allt ringer dom från Säby Waldorf och säger att Olivfisen har en plats från augusti, dom ska öppna upp en helt ny småbarnsgrupp så datum för inskolning fick jag i princip välja själv lät det som. LYCKA! Som jag kanske tidigare nämnt så har dom sojälsängar, übermys! Så får se när vi ska få en tid att gå på möte och planera inskolningen och faderuttan.

Nej nu, social med Malin medans lillfis sover. Tjohej!

Ihk. Jag bloggar igen och det har ännu inte gått en vecka sen sist. Rajraj vad nice. Sitter vaken själv, klockan är snart 12 och alla i lägenheten sover som stenhus. Även K och Olivfisen. Så då hamnar man här, trevlans. Bara jag, min blogg och en väldigt söt bild på min otroligt fin fina unge! Idag är det enda projektet på schemat tydligen att röja i förrådet. TRÅK. Men vad gör man liksom. Blir väl antagligen pappa och K som röjer och jag och Oliven får leka för oss själva och svara på vad vi ska spara på och inte.

Så fort som tillfälle ges ska jag och K byta rum med Kniven. Ska bli nice och få det stort, eller ja betydligt större än det vi har iallafall. Usch, börjar bli lagom tradigt att det går så jävla sakta att få lägenhet i den här jäkla kommunen. Dessvärre är det ju lite svårt att få lägenhet i en annan kommun också när man inte har jobb.

Så jag tycker verkligen att jag kan få besked om datum till dagisplats så jag kan börja leta ett jobb som jag kan ha tillträde till typ 2 veckor efter inskolningen. Det vore jävligt nice. Det sköna är i alla fall att jag har en plats på någon förskola garanterad till augusti, jag bara hoppas vi kommer in på Waldorf, annars hoppas jag att jag får stå kvar i kön dit.

Var hos S igår, det var väl som vanligt. Tycker det är ganska tradigt att fortfarande behöva vara med alla 4 timmarna. Tycker det är synd att han verkar ha lite svårt att inse att han faktiskt är pappa lika mycket som jag är mamma. Han säger ju själv att han vill vara pappa, jag tror att han skulle kunna ha hand om Oliver precis lika bra som jag om han bara vågade tro på sig själv och verkligen hitta sin föräldraroll. Det tror jag verkligen.

Nej gudars, jag vet inte vad jag ska hitta på. Är så sjukligt jävla uttråkad att jag knappt finner ord. Nej, ska väl surfa lite på kommunens hemsida och kolla vart jag ligger i köerna till alla jävla lägenheter jag sökt.