Jag älskar dig Kim.
2oo7 (ja, det här inlägget blir minst lika nostalgiskt som inledningen verkar), vilket år. Det är det år jag fick träffa de 2 viktigaste personerna i mitt liv för första gången. Först fick jag träffa Oliver (efter en enorm längtan), det är det största och mest känslosamma mötet någonsin. Inte nog med det, K dök upp också. Kärlek på riktigt, det var inte direkt igår. Tror aldrig att jag upplevt kärlek på det vis som jag upplevt i år, tack vare dessa två underbara människor. Jag bara hoppas att vårat dreamteam ska ha det minst lika underbart 2oo8 och många många många år framöver.
Jag vet inte vad mer jag kan skriva, för att sammanfatta året så bra som möjligt. Att framförallt glad över alla nya vänner och alla vänner jag återfått kontakten med. Tack.

Det här året har varit ett år av många så givande möten. Möten jag kommer bära med mig resten av livet, tack allesammans. '

Gott nytt år *<3*

Idag är det städ och tvätt som ligger på schemat. Kanske inte så överdrivet jätte skoj att städa och tvätta hela dagen, men ibland måste man. Jag har till och med varit så duktig att jag har strippat av min vagn och skrubbat hela klädseln, känner mig grym. Dessvärre fick jag dessutom grymt ont i ryggen också, det var mindre duktigt.

K springer i tvättstugan och springer hemma. Sorterar undan för små kläder (Olivers), städar ur varenda vrå osv. Så nu ska vi få det fint och ordningssamt inför nästa år. Mysfaktorn är ganska hög så här års.

Igår och i förrgår har vi hängt med Anki, Isaak och Fredrik. Vi har haft jätte trevligt. Shoppat, käkat ihop, kollat film och så har Isaak och Olivfisen fått leka en massa. På tal om lillfisen så vet jag inte vad det är med honom, han matvägrar. Bröstet och saft tar han tacksamt emot, men allt annat får man typ böka i och han tar inte mycket till sig inte. Visserligen har han haft lite diarré (vätskeersättningen var tydligen jättegod) och fått två bissingar till (så nu har han alltså tre stycken). Det verkar visserligen som att diarrén kom i samband med tänderna eftersom att den gick över ungefär på ett dygn och hans allmäntillstånd har vart precis som vanligt. Men jag vet inte. Jag blir så snurrig på det där. Har han inte börjat äta som folk igen snart får jag nog panik. Kanske ska föra in välling till lunch istället för mat, då kanske maten blir mer intressant som middag? Hm. Nej förslag folket? Det står ganska så still här..

Nej nu ska jag återgå till mitt städande och mitt spelade på www.gosupermodel.com..

Tittar man riktigt noga kan man se hans pyttepyttesmå bissingar på väg där nere :)

GOD FORTSÄTTNING

Nu har all julstress och så vidare lagt sig. Idag tänker jag inte göra ett skit. Tänker inte ens gå utanför dörren (om jag inte verkligen måste). Julafton var jätte mysigt, både jag och Oliver fick många och jätte fina klappar, stort tack. Fast det var verkligen inte klapparna som gjorde den här julen, utan det var det otroligt underbara sällskapet. På morgonen bytte vi klappar hemma hos Sarah och Cissi, sen gick vi hem till min mamma, där var inte bara min mamma utan även min sötnosiga syster och Olivers gudfar. Där käkade vi frukost och öppnade en del klappar.

Efter klappöppnandet där knatade vi hem till min mormor och morfar. Fikade lite och

öppnade paket. Slutade med att jag, mamma och mormor låg på golvet med Olivfisen

(hah, måste varit en syn för gudarna).

Sen åkte vi hem till pappa (jag, Oliver, K & syrran). Kollade på Kalle Anka (eller ja, jag och lillfisen sov men dom andra såg nog iaf), käkade
middag och sen kom tomten.

Stackars Olivfisen, haha, stackarn blev jätte rädd när vi andra bara skrattade åt min systers stora insats som tomte. Efter tomten gått tröstade vi lillfisen och öppnade massa klappar. Precis när vi öppnat klart dök lillfisens ena gudmor upp. Så vi bytte lite fler klappar sen så mös vi bara kvällen igenom och det var totalmysigt.

Även på juldagen har det vart full rulle. På morgonen åkte jag och Oliver till S. Där fick lillfisen mysa med sin pappa och farmor, samt öppna en massa fina julklappar. Det gick jätte bra hos S den här gången också. Så fort Oliver fick syn på sin älskade pappa så bara storlog han och kastade sig mot honom. Äntligen, det funkar. Även farmor var jätte rolig och jätte mysig, han har lärt känna dom. Är så glad, äntligen.

Därifrån bar det av till min ena faster, käkade julmat och snackade en del. Var jätte myigt, inte sett dom sen Olivers dop i juli tror jag. Deras dotter har blivit så stor, hon är nästan för söt för att vara sann den där lilla.

Efter det åkte jag, pappa och Oliver vidare hem till K. Öppnade lite paket, sen åkte vi hem.

Idag tänker jag verkligen inte göra mer än jag måste. Jag är trött. Så jävla trött, så

jävla slut. Kanske orkar kolla upp mellandagsrean på några onlinebutiker som har barnkläder. Tänker nog inte ens ta av pyjamasen förrns det är sovdags igen.

=)

Tack allihopa som bidrog till ett jättemysigt julfirande.

Nu kommer en uppdatering till. Fan, känner mig nästan lite duktig. Har varit ganska omotiverad till att blogga på senaste, vet inte om det är för att det händer så lite eller för att det faktiskt händer en hel del.

I tisdags var jag iallafall på Xist's julavslutningsmiddag. Det var jätte trevlig, dock var ljudnivån allt för påfrestande för mina öron. Lär inte folk sina barn hur man beter sig när man går bort? Jag skulle aldrig tillåta att min 4åring sprang runt och skrek och klättra på okända människors små bebisar utan att det var okej. Faktiskt inte. Annars var stämningen på topp, trevliga människor och god mat. Alldeles perfekt. Dock så var mitt huvud relativt dött redan en timme innan dom stängde så jag valde att åka hem istället. Olivfisen var lite trött och grinig så det var lika bra att åka hem så man kunde hålla honom vaken tills det är sovdags.

I onsdags så var K iväg tidigt, så jag och Oliver passade på att mysa för oss själva hela förmiddagen och åkte och mötte upp K i hans hemmaförort lite senare. Var kul att komma hem dit en natt, men både jag och K känner att det är här vi är hemma, så vi stannade bara en natt den här gången. Vi gjorde inte så mycket igår, såg en film och var sociala med hans familj.

Idag däremot var vi på Vinn Stormarknad igen. LYCKA! Jag borde nästan få betalt av dom, haha. Känner mig som en levande reklampelare för Vinn och deras sortiment och deras priser. Mycket bra, mycket fint. Nu har jag bara en enda planerad julklapp kvar, men ska hitta på något extra till K som han inte vet om, han måste ju få en present att öppna på julafton också. Även om han inte är beredd på det och har köpt nåt extra förutom piercingen till mig så ska han minsann få sig något att öppna på julafton. Tur att han inte läser min blogg. Oliver har ruinerat mig på julklappsinhandladet, men det gör inget. För han är garanterat det allra allra bästa som någonsin hänt mig.

Efter årsskiftet kommer jag och K stå skrivna på samma adress. Vilken grej.

Förlåt, mina trofasta läsare. Men jag har haft full rulle. Lillkillen var sjuk och direkt på det så kom första tanden, jag har verkligen inte haft ork till att sätta mig här. Men nu är jag här i alla fall och ska väl försöka skriva ihop något vettigt (sitter dock vid pappas dator så det blir inga nya bilder, blir riktiga bebisbilder).

Allt flyter på relativt som jag tycker att det ska. Vissa saker skulle man väl önska vore annorlunda (en helt egen lya skulle ju inte sitta helt fel) men överlag är mitt liv och min situation fortfarande så jävla bra att jag inte har någon störra anledning att sitta här och klaga.

Jo jävlar, nu kom jag på något att klaga på. Hur fan kunde Marie Picasso vinna idol? Alltså, oh my. Lyssnar svenska folket med arslet? Amandas röst var så mycket mer unik. Nåja.

Oliver mår primus. Lite snorig bara. Lillfisen har hunnit få sin första tand, säger "mamma" och "tutte", samt en massa "bablababraaa". Jag och K har yttrat de 3 små orden med så stor betydelse. Livet bara leker. Det är så jävla underbart. Dessvärre går tiden alldeles för fort. Jag tycker inte alls att det var länge sen jag kom hem från BB, minns fortfarande allt lika kristallklart som om det hade inträffat igår. Men ändå, när man tittar på Olivfisen, så känns det som om det vore evigheters evigheter sen. Shit, det känns som att jag upprepar samma saker med olika ordval och i olika sammanhang i varje blogginlägg. Kanske är så att mitt liv har liksom hittat sina egna rutiner, allt flyter på och det händer inte så överdrivet mycket nytt? Känns lite trist, men ändå så bra. Både jag, Oliver och K verkar må hur bra som helst över att allt bara flyter på så bra, så lätt.

Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak att jag och K inte har haft ett enda litet småtjaffs sen vi träffades. Vi kommer bra överens. Jag vet att vissa egenheter och sidor han har kan göra mig så jävla irriterad, så man nästan har lust att trycka ut ögonen på honom. Men jag skjuter undan dom känslorna (som antagligen skulle leda till konflikt) och lugnar ner mig, tar sedan en diskussion. Är det nykeln till en bra, ärlig och hälsosam relation? Kors i taket, det verkar ialllafall som att det är nykeln till att våran relation ska flyta på så bra som möjligt. Trodde aldrig att man kunde ha det så här bra i ett förhållande, shit. Jag svävar.

Nu är det en vecka kvar, sen är det julafton. Blir som vanligt (iallafall som sen 2 år tillbaka) ett skilsmässobarnfirande för mig. Morgon och förmiddag med mamma, Olivers gudfar, syrran, mormor och morfar. Sen blir det av till pappa, där kommer vi vara ganska många (för ovanlighetens skull). Det brukar bara vara jag, syrran och pappa. Men nu blir det vi 3, Olivfisen, K och Olivers ena gudmor. Och på juldagen bär jag och lillfisen av till S för att fira lite jul med den sidan också. Bli nog kul för Oliver med 2 jular varje år tror jag nog. Hellre det än att han ska behöva stressa och åka runt som jag och syrran har fått göra. Så fort jag o K har fått eget (SKA ske innan nästa jul, annars blir jag galen) tror jag nog att vi firar julen hemma och bjuder hem folk istället. Orkar inte det här med att flänga hit och dit varje jul. Usch, nu är det relativt tragiskt med skilda föräldrar. Fan. Nej, ska inte tänka så. Nu är det som det är och man får göra det bästa av situationen varje dag. Mammas nya (Olivers gudfar) är faktiskt inte så tokig någonstans, så det var nog ganska bra att det hände. Eller, nej fan. Det är snurrigt det där. Fuck it.

Fick ihop en del text iallafall. Nu ska jag nog lägga mig och vila, ont i magen. Fortsätt gärna att kommentera :)

Nu blir det bildpartaj. Kamerajäveln är återigen i bruk så det måste du ju firas med ett inlägg med en massa bilder, eller hur?

De senaste dagarna har varit ganska påfrestande. Oliver har haft feber och lite så, jag är en riktig jävla hönsmorsa. Jag hade inbillat mig att han säkert har drabbats av någon livshotande sjukdom när det visade sig handla om en tand. Eller ja, det verkar så iaf. Feber till och från, syns inget på tandköttet (än så länge?) men det är vasst som fan. Han är en riktig solstråle för det mesta, även med feber och grejer är det oftast ett leende på de där små söta läpparna. Han är verkligen ren och sann lycka. Min son, min hjälte. Jag kan inte tänka mig en dag i mitt liv utan den där fisen. Jag har bara så svårt att tänka mig att om bara några år är han inte min lilla bebis längre. Allt går så himla fort, fast allra allra allra längst in i mitt mammahjärta kommer han alltid att vara min alldeles underbara älskade lilla bebis.

K, du är världens bästa pojkvän. Ingen kille har någonsin visat mig den respekt, kärlek och tillit som du visar mig. Jag förstår inte vad lilla jag har gjort för att förtjäna en så underbar kille som är så fin på alla sätt och vis, älskling jag förstår verkligen inte det. Tycker synd om alla dom tjejer som aldrig får uppleva en så ren och fin kärlek från en riktigt bra kille. Tro mig, jag vet av egna erfarenheter att sånna som du verkligen inte växer på träd. Dig släpper jag inte i första taget, så länge du vill stanna kan du betrakta dig själv som fast. Jag och Oliver vill ju vara med dig.

Ensamstående mamma gruppen har verkligen varit givande idag, vi pratade om så mycket som är viktigt och aktuellt just nu. Verkligen. Men det här är det sista jag gör som "ensamstående" (använder hellre ordet självständig). Jag känner mig faktiskt inte så ensamstående längre, jag har inte bara Oliver, utan jag har K som hjälper mig dagligen och S som är en jätte fin pappa till Olivfisen. Öppna förskolan var ganska seg idag, var kanske 5 mammor där förutom jag, det är något jag verkligen inte är van vid. Brukar vara betydligt mer folk där, undra om det går nåt fett virus eller nåt?

Vi har inte gjort så mycket de senaste dagarna, antagligen därför jag inte bloggat något. När han är dålig gör man inte mycket mer än vilar och leker de korta stunder han orkar med. Lillfis, du är underbar. Jag vill inte ens försöka minnas tiden innan du kom, den känns inte alls på långa vägar lika värdefull som varje sekund med dig gör (även om jag vissa nätter har god lust att kasta ut dig genom fönstret). Jag skulle aldrig medvetet skada eller såra dig. Jag är din mamma, du är min son. Vi har suttit ihop. Jag älskar dig, Oliver Erik.

Ett fett tack till mig själv, för att jag valde den rätta vägen att gå.

<3

Det har vart en jätte mysig helg. I fredags var vi hos S, gick hur bra som helst. Känns så skönt att det verkligen börjar funka, för deras skull längtar jag verkligen tills det att dom kan börja ses själva. Efter jag och Oliver hade vart där så träffade vi Sarah och Cissi. Vi tog en fika och gick lite i affärerna innan dom stängde. Då gick vi runt lite utomhus bara. Från Jakan åkte vi nog nästan direkt hem till Anki och c/o. Såg en film, sen bar det av hemåt för att natta en arg liten lillfis.

I lördags åkte vi och hälsade på inåt i landen. Började hos farmor och farfar där vi fick god mat (jag åt faktiskt älg för första gången) och rullade senare vidare till min farbror och deras ungar. Vid 21 åkte vi hemåt igen, tror lillfisen tokdeckade så fort vi lade oss ner på min säng när vi kom hem.

Igår så bakade jag lussebullar (haha, har aldrig sett större) och ta i trä, dom blev fett goda. Förutom att baka så hann jag inte med så mycket mer än ett bad med lillfisen. Allt som allt så har dom senaste dagarna vart helt perfekta. Känns som att livet leker, allt rullar på. K är fortfarande lika perfekt för mig, Oliver är fortfarande världens vackraste unge.. Ja, det finns inte mycket för mig att klaga på inte.

Nu i veckan ska jag nog försöka ta tag i städning och träffa folk. Känns som det var ett tag sen man var på Xist också, så ska nog försöka ta mig dit en skvätt.

Oliver äter hemlagat nu och det går hur bra som helst. Han verkar tycka att det är mycket godare för han äter mycket mer och betydligt snabbare än vad han tryckte i sig burkmat.

Nej, dags att springa till ICA och hämta ut sista julklappen.

Idag är både jag och Oliver jättejätte trötta. Vilken dag det har varit. Fullt ös imorgon också. Hejochhå. Inatt var det något galet, han var uppe och gallskrek mellan 2-5. Fan vad det var jobbigt, kändes som man hade en riktig jävla baksmälla när man gick upp och började göra sig i ordning för att åka iväg på babysim. Även lillfisen såg aningen bakfull ut. Men han klämde i sig gröten innan vi gick och en fruktpuré på tåget innan han somnade. Så han var helt mätt och utvilad när det var dags att bada.

'

Oliver var betydligt mer road av badandet än vad jag trodde att han skulle vara. Men han var jätte nöjd och mös som bara den under tiden i bassängen och var totalcool tills han ville ha tutte. Sen slocknade han i vagnen som en kubbad säl utanför simhallen, sov under hela vägen hem. Sandra, jag och en annan mamma mellanlandade på donken på vägen hem. Svettigt. Men Olivfisen sov ända tills vi kom innanför dörren hemma. Han var trött.

'

Skulle färga håret idag (utväxten dvs) och det gick ju som det gick. När det sved över hela huvudet och jag tyckte att det kändes klart bad jag K kolla så det var färg där det skulle vara eftersom att pappas badrumsspeglar är dumma och man inte kan kolla det själv. Ja visst säger han, ajo tjena Britta. Såg ut som en jävla dalmatiner i skallen så det vara till att göra om skiten. Nu är ordningen återställd.

'

Hans dygnsrytm är helt fucked up. Vet inte hur jag ska få ordning på det här. Verkar som att hur många morgnar man än går upp tidigare så sover han bara mer på dagen och är vaken galet för länge på kvällen iaf. Jag blir galen snart. Får noll egentid alls, får aldrig sova ordentligt. Nej fan, lär väl hamna på hispan innan man är 34 eller något.

'

Tur att Oliver är söt, annars hade jag nog redan vart på hispan.

Jag var på Vinn Stormarknad idag. Det var helt underbart. Betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig. Sällskapet av Anki och Sandra (samt deras enastående vackra söner) och så självklart mina älskade Oliver & K gjorde bara saken ännu bättre. Det var stort och dom hade mycket, vi hann knappt igenom halva affären. Dit åker jag garanterat när det är dags för Olivers 1års dag, dom hade jätte mycket praktiska och fina barnleksaker/barntillbehör till helt okej priser. Köpte hem blöjor, barnmat och nappar som lyser i mörkret till natten (vårt rum blir kolsvart).

Jag köpte iallafall lite julklappar (tänker inte skriva ut vad i bloggen då många läser), blöjor, barnmat, tvättlappar, nappar, amingsnapp, fleacefilt, julgranskula, hårfärg (till min skabbiga utväxt), tomtedräkt till Oliver och säkert något mer jag inte kommer på just nu.

På kvällen kilade jag och mina älskade Oliver & K över till Anki, Fredrik och Isaak och kollade på film. Linas kvällsbok blev det (inte första gången man ser den, men den är jävla rolig). Trivs bra ihop med dom, jävligt bra människor. På tal om bra människor så är nyår planerat. Jag tar med lillskiten och K och åker till Sandra och Ticke och firar nyår med dom, Tobson och Sandras mamma. Mysigt värre.

Sjukt bra dag, hoppas babysimmet imorgon blir lika lyckat. JUSTJA, en sak som inträffade idag suger verkligen. Jag blir så arg på mig själv, jag är för jävla virrig. Oliver tappade sin Phufilt som han fick av min mamma när vi låg på BB. Så om någon snäll läsare i Jakobsberg kanske hittar den i närheten av pendeln så hojta, han är verkligen ledsen utan den.

Idag är jag tacksam. Tacksam för världens finaste son, världens finaste släktingar, världens mest underbara pojkvän och världens finaste vänner.

Jag har handlat klart alla nödvändiga julklappar från och med imorgon. Då har alla jag planerat att köpa till fått. Så imorgon blir det av att åka till Stinsen med Anki, K och Isaak.

Jag, Oliver & K var över hos Anki, Fredrik och Isaak idag. Käkade middag ihop, kollade TV och lite så. Det var jätte mysigt. Känns så skönt att umgås med andra barnfamiljer allihopa, speciellt när Isaak bara är 2 dagar yngre än min fis. Det är så mycket man redan givet har gemensamt. Dom övriga åt pizza och jag tog en kycklingsallad. DUKTIG MARIA. Operation sluta äta onyttigt och småäta är påbörjad. Eftersom att jag ska sluta amma snart så är det väl dags att lägga om kosten då jag antagligen kommer lägga på mig en del eftersom att det inte går ut så mycket av det jag äter till bröstmjölksproduktion.

Det ska bli kul att åka till Stinsen imorgon, ska få gå på min älskade, efterlängtade Vinn Stormarknad. Aldrig vart där. Men blir dock väl som ett barn på julafton bara av tanken.

Den här veckan är så fullbokad att jag får huvudvärk av bara tanken. Stinsen imorgon, babysim på torsdag, öppna förskolan på fredag, S har umgängestid på fredag, åka till farmor och farfar på lördag. Förhoppningsvis känner jag mig inte bakis på söndag...

Gott folk. Jag är trött. Efter Olivers förkylning och konstiga sovrutiner så har hela hans dygnsrytm blivit helt katastrofal. Inatt somnade han för natten 00:30. Det är alldeles för sent. K var snäll och gick upp och väckte Oliver vid 9 imorse. Sen var dom uppe och pysslade med ditten och datten tills jag kom upp. Var jätte skönt att sova ut, men på något sätt känns det som att hela dagen är förstörd om man sover längre än till klockan 10. Sen jag klev upp har vi inte gjort mer än ätit och spelat tvspel, samtidigt som lillfisen har ätit 2 gånger och sover sin andra gång nu.

På måndag blir alla räkningar och alla skulder (visserligen till mitt eget sparkonto) betalade. Sen blir det handla julklappar i Kista. Om inte Sandra och Ticke &/eller Sarah och Cissi kan följa med så drar jag nog med mig K och åker vidare till Vinn Stormarknad i Stinsen. Där har dom skithäftiga grejer om man ska handla till småbarn, till helt rimliga priser. Så det är värt att ta sig en titt på i alla fall.

Hos S igår gick det hur bra som helst. Det går bara bättre och bättre så allt talar för att Oliver ska vara hos S och hans familj på juldagen i ett par timmar utan mig. Jag bara hoppas att det ska gå bra. Han har två familjer och ska tillhöra båda enligt mig. Och inom sinom tid kommer S kunna ha Oliver själv varje gång dom ska ses. Det längtar jag efter, för deras egen skull. Kommer nog kännas bra för mig också, att slippa känna mig som en barnvakt när dom ska ses.

Nej, jag kommer inte på något mer vettigt att skriva om idag..

Idag har vi haft det jätte bra. Jag är fortfarande på jakt efter min röst, lite utav den verkar jag ha hittat. Efter en mysig förmiddag med K, sovmorgon, krokodiler på TV och Våra bästa år så bar det av hem till S. Det gick jätte bra även denna gång. Oliver var jätte glad och mysig mot både mig och S. Synd att jag var tvungen att gå så tidigt idag, skulle möta mamma och handla mat innan vi travade hit för att sova här inatt.

Har inte möjlighet att skriva mer nu, lillfisen vaknade till.

Här var liten inte alls stor. Kanske 6 timmar gammal. Känns som att det var flera år sedan, ganska tragiskt egentligen.. Det är 7 månader och 6 dagar sen. Jag förstår inte vart dessa alla dagar har tagit vägen, sen tar jag mig en titt i min blogg. Den här och den gamla. Och minns, jag minns det mesta med ett fett leende och vissa saker minns man ganska vemodigt, som allt gammalt strul och bråk med S. Jag har även tänkt tillbaka på allt före Oliver, långt innan bloggandet. Jag tror att jag var ganska tragiskt. Det som det mesta handlade om var vem man skulle kröka hos, vart man fick tag på alkohol och pengar till alkoholen samt vart man skulle sova för natten, samtidigt som man försökte hålla någolunda koll på skolan. Vilket liv det var, det som kändes så kul då känns nu så avlägset och äckligt.

Jag minns det fortfarande som om det vore igår. Satt framför TV'n och såg Six Pounds på någon TV1000 kanal. Ena tjejen inser att hon är gravid och jag tänker för mig själv "HAHA, jag är säkert också gravid". Sen började tankarna gå. Jag och S hade gjort slut men redan då var jag helt 100 på vems barnet var. Gjorde 2 hemmatester men vågade inte tro det själv. Jag hade svårt att tro mig själv när jag berättade det för rektorn och min syo, men det blev bra. Allt gick. Jag har inte ångrat mitt beslut en sekund förutom under värkarbetet. Oliver är det finaste, bästa och mest underbara som någonsin inträffat i mitt liv. Han har givit ordet älska en helt ny innebörd för mig. Jag är så tacksam, så otroligt tacksam att få ha upplevt detta. Även om det har varit helt otroligt tufft att gå igenom graviditeten ensam. Tur att jag hade KNIV under mina ensamma nätter med stort och galet närhetsbehov. Jag är så lycklig för det.

Vad nostalgisk man blev då. Idag när jag och Oliver låg och brottades i allt skum i badkaret kom jag och tänka på hur rädd jag var för att bara bada honom i baljan när allt var nytt, han var så liten och omtålig. Nu är man orolig för helt andra saker. I början var jag så orolig för PSD, nu är man mer orolig för om han ska stoppa leksakerna för långt in i halsen, ramla ner från min säng och liknande. Min son har aldrig ramlat ner från något. Han är 7 månader, undrar ofta om det är normalt. Eller om det är så att dom barn som har ramlat ner helt enkelt har aning för lite uppmärksamma föräldrar? Jag vet inte. Vet i alla fall att om han ska ramla ner från någon säng så är det inte under min uppsikt. Aldrig, jag är för rädd om honom.

Amningen. Vilken grej det har varit. Minns när man låg där på BB och kände pressen. Undrade hela tiden hur man skulle märka att man hade mjölk. HAHA, tro mig. När det väl hände så gick det inte att undvika. Jag hatade amningen i början, ärligt så var det en plåga. Vänta oftast tills han började skrika och verka hungrig innan jag lade honom till bröstet. Satan i gatan, det gjorde så ont. Inte i bröstvårtorna, men den där utrinningsreflexen var då inte att leka med. Men jag hade gett mig skjuttsingen på att amma. Jag ville amma, jag ville redan då ge mitt barn det bästa jag kunde. Så jag införskaffade mig en amningsnapp och använde den. Det kändes mycket bättre. Jag ammar fortfarande med amningsnapp. Det känns helt naturligt att ta fram den och Oliver trivs också med den. När han är klar så tar han bort den från bröstet, tittar på mig, ger mig den och skjuter av världens vackraste leende. Jag älskar fortfarande amma och planen är att fortsätta amma tills han ska börja på dagis. Innan ínskolningen ska han vara tuttfri. Nu när han är så stor behöver man inte amma offentligt, det saknar jag verkligen INTE. Nu räcker det och ha med sig en haklapp, sked och burk när man går ut. Då löser det sig.

Jag älskar mitt liv, tack min älskade son.

Lång dag. Skovalet var (nog?) galet fel. Mötte upp Anki och Isaak kl 9:10, Oliver var inte allt för lycklig över att bli väckt klockan 8 när han mer än gärna sover till 10. Vi var ambitiösa, vi skulle åka till Babyland och vara där när allt vid Outlet öppnar kl 10, hah Babyland öppnar kl 11. Snopet. Vi tog en tur på Toys 'R Us, köpte leksak till Ticke, Isaak och Oliver. Leksaker. Alltid kul. Sen tog vi en sväng på Rusta, håll i hatten; Jag köpte ingenting. Samma sak på Babyland. Jag var sååå duktig idag. Tyckte jag till en början iallafall. När vi kommit till Jakobsbergs Centrum flög dessvärre pengar iväg, men inget onödigt. Oliver har fått en ny tjocktröja, mössa och vantar och engångshaklappar att ha med i skötväskan, mucho nödvändigt.

I Jakobsbergs centrum inträffade dagens lycka, mötte Sarah. Vi har inte pratat på 3-4 månader av flera olika anledningar. Men nu är vi tillbaka, jag har saknat dig och din otroligt vackra dotter. Ni betyder så mycket. Sen hängde jag med Sarah och Cissi (som syns på bilden) hela dagen. K tröttnade ganska snabbt på o hänga runt med massa brudar så han åkte och väntade på mig hemma hos pappa. Kom hem sent, missade typ hela Desperate Housewives. Tur att K's snälla mor bandade, lär väl bli att åka dit imorgon och glo.

FAN, jag har galet ont i mina vader, känns som dom väger mer än mig. Sovadags. Är helt sjukt färdig.

Jag är glad. Jag är lättad. Jag är lycklig. Vi har pratat och det känns bra, känns jätte bra. Vi hann komma överens om att bara vara vänner men ändrade oss lika snabbt. K är inte min vän. Han är min partner in crime. Jag kan inte ens tänka tanken att bara träffa honom på en promenad eller en fika. Absolut inte utan att få hålla honom i handen eller bara kasta mig över bordet och langa en fet puss. Jag bara hoppas på att det ska hålla i sig nu. Jag vill dela mitt liv med K, finns inga andra alternativ. Har aldrig känts så självklart med någon annan. Aldrig.

Oliver har varit riktigt sänkt av förkylningen. Den allra första febern. Han har verkligen gråtit, inget skrik. Utan massa tårar och hulkningar. Det gjorde ont, så ont i mitt arma mammahjärta. Kände mig så hjälplös. När man har rensat näsan, gett koksalt och alvedon.. Då finns det inte mycket mer man kan göra. Det är så jobbigt att se honom så. Nu börjar han visserligen bli mycket mycket piggare. Har vart igång en hel del idag, till och med asgarvat. Det har han inte gjort alls sen han blev sjuk. Mitt hjärta slog många extraslag. Det gjorde det verkligen. Grunden för min sanna lycka ligger hos min son. Finns ingen liknande lycka. Min hjärteskvimp.

Jag vill bara tacka Bunke, Niclas och Sandra. Ni har visat att ni är på riktigt. Till 110%. Jag är grymt glad för er. Ni är tokigt uppskattade. Jag skulle göra det samma för er, om och om igen.

Nu har jag varit allra allra sämst på att blogga. Fan, man skäms ju nästan över sig själv. Men jag vet inte vad det har varit med mig dom senaste veckorna. Jag känner inte igen mig själv. Jag som har varit i ett lyckorus så länge, allt har börjat lägga sig. Jag börjar känna mig uttråkad. Jag fattar inte grejen, förstår inte varför. Om man tittar utifrån på det så har jag det hur bra som helst. Jag har en jätte fin familj som alltid finns där, K är världens bästa pojkvän och jag är MAMMA till världens vackraste lilla varelse. Jag förstår bara inte, vart dessa tristess känslor kommer ifrån.

K är helt underbar. Men det känns som att vi inte har något att prata om längre. Känns som vi tvingar oss att vara med varandra hela tiden. Men så fort han går saknar jag honom. Det är helt sinnessjukt. Det är en ond, mycket ond, cirkel. Känns som att jag öppnar mig helt, litar på honom. Men han pratar inte med mig på samma sätt. Det är så fel, så fel. Hur fan ska vi komma ur det här? När han inte ens verkar uppleva det på samma sätt. Fan vad det är jobbigt just nu.

Usch, jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska säga och vad jag ska göra. FAN. Jag hatar att det är såhär. Man kan ju inte tvinga någon att prata med en.

Oliver är sjuk, stackars liten. Snorig och jätte hostig. Närakuten idag. Orkar inte skriva mer, känner mig så.. Skum. Måste bara tillägga att jag inte vore något alls utan Oliver.

Fan vad dagen har gått utan att man gjort ett skit. Eller ja, lite har vi gjort. När vi hade ätit frukost och klätt på oss och hela baletten så gick vi ner till centrum och mötte Anna (en av Olivers gudföräldrar). Vi travade till Coop och skulle handla Tacosgrejer till våran lunch/middag. Förutom det hittade jag en skittuff mössa till Oliver. Får knäppa en bild imorgon eller så. Skit tuff var den. Sen travade vi hem och käkade.

Min kära son har vilat kanske sammanlagt en timme (MAX) sen han gick upp imorse. Så förhoppningsvis somnar han tidigt för natten och sover ordentligt. Ja, sen Anna åkte har vi faktiskt inte gjort så mycket mer. Jag ska nog lägga mig i ett bad och tina snart. Jag fryser fortfarande av tanken på att det var snö och is (justja, ska inte gå ut i gympaskor mer) på marken när vi var ute och gick.

Imorgon blir det en sväng till min älskade mormor som fyller år och sen en sväng förbi S på vägen hem, det är fars dag så man får väl bjuda till lite :).

Nej, nu ska jag stänga av den här dumburken och mysa med K och Oliver.

De senaste dagarna har varit jätte bra, nu har jag dessvärre den här jätteskabbiga typ halvfrossan ikväll.


Igår var jag på första (av typ 4/5) ensamstående mammaträffar som Xist har, det var jätte mysigt. De andra mammorna som var där var jätte trevliga. Dock visade sig en av mina "ovänner" (eller vad man man nu ska kalla henne?) sig där. Men så fort hon verkade se att jag och Oliver var där så skulle hon "köpa burkmat och komma tillbaka", men såg inte henne nåt mer där inte. Jag hade då inte vänt i dörren sådär om hon hade kommit före mig. Det finns inte ens en konflikt längre, ingen kontakt. Förstår inte vad som är så svårt med att sitta i samma rum, visa varandra respekt och ha ett schysst förhållningssätt till varandra när man faktiskt tillhör samma "grupp". Nåja, dom andra mammorna var i varje fall hur trevliga som helst och deras bebisar var jätte fina.
Efter den träffen gick vi vidare till öppna förskolan. Hade sångsamling och fikade lite. Där var det lika mysigt som vanligt. Är verkligen så gudomligt glad att Xist finns, var hade jag annars kunnat få kontakt med de underbara människor som vistas där? Både personal, mammor och barn.

Efter Xist åkte jag mot mamma, bråkade med en hemlös på pendeln. Hon kan fan inte ha varit sann alltså. Jag har för mig att det finns regler för dom som säljer Situation Stockholm? Jag tackade i alla fall nej till att köpa en tidning, då fick jag minnsann höra att hon mördar sånna som mig och jag vet inte vad. Helt galen människa. När jag hade kommit hem till mamma hände inte så mycket mer som är värt att nämna.

Idag såg jag Våra bästa år hela två gånger (missade ju igår). Det är så bra, så jävla bra. Visserligen är det aningen överdrivet nu och man skrattar rätt mycket. Men det är fan spännande, jag börjar tro att det är John som har plockat alla. Ofta Maggie skulle öppnat dörren för någon utav dom misstänkta? Haha, nej gud. Får abstinens av att skriva om det. Vill bara se mer och mer. Just ja, om någon vet hur man kan få tag på allra första avsnittet. Hojta då!

Idag var vi hos S mellan kl 14-18. Idag gick det jätte bra. Oliver verkade känna sig så himla trygg med S idag. Blev helt varm i kroppen av att se hur bra de trivdes idag och hur kul och mysigt dom hade. Jag bara hoppas S fortsätter att vara ensam hemma när vi kommer dit ett tag till, Oliver blir så mycket lugnare och kommer snabbare till ro då.

Har kollat idol och helt rätt person flög iväg. Hoppas Marie Picasso flyger nästa, hon irriterar mig i allt hon gör. Usch, vilken jävla människa. Nej, nu ska jag kasta in mina grabbar i mitt rum och kolla simpsonsfilmen.

Jag måste bara börja med att kärleksförklara min laptop. Halelulia, det är så sjukt bekvämt med laptop. Förstår inte hur jag någonsin klarade mig med en stationär. Man har med sig den och all sparad information (mestadels BILDER) överallt man vill. Så jävla praktiskt.

Det gick som förra gången hos S iförrgår. Oliver var helt galet hysterisk första timmen, men efter middagen och tutta och en hel flygande från famn till famn så lugnade han ner sig. Har äntligen fått tag på familjerätten. S och Oliver ska träffas mellan kl 14 och 18 varje fredag. Eftersom S av en speciell anledning inte kan komma och träffa oss ute eller någon annanstans så får jag snällt åka dit. Undra om man kan kräva någon form av reseersättning? Visserligen är det en station med pendeln, men i alla fall. Det blir ju jag som får betala för att dom ska träffas, inte sant? Självklart är min son värd det, tvekar inte en sekund för att pröjsa typ 200 kr i månaden för att dom ska ses. Men man kan ju inte låta bli att fundera. Är det någon av mina läsare som har koll, kan jag kräva att S ska ha mat hemma till Oliver dom gånger han ska äta där eller ska jag släpa med mig? Jag får ju underhåll, mest därför jag undrar. Men men, ska fråga honom. Är han så snål att han inte har råd med det så blir jag faktiskt väldigt förvånad.

Igårkväll mådde jag riktigt ruttet. Största frossan och värk i hela kroppen. Jag överdriver inte när jag säger att varje hårstrå kändes tungt. Sen så tror jag att jag hade feber på natten, men är inte säker för jag gick fan inte upp och kollade. K var helt underbar, han tog honom på natten (dock inte amning) och så gick han upp med Oliver imorse så jag fick sova ut. Jag vet att han kan göra det ganska ofta och det känns lika guldvärt varje gång. Men det här var nog första gången jag faktiskt bad honom att göra det tror jag.

Idag verkar det vara lillfisen som det inte är som det ska med. Han har legat vid bröstet hela dagen (förutom när han var uppe med K imorse). Om jag har nekat honom bröstet och försökt leka eller göra något annat så har han bara gallskrikit, var knappt populärt att byta blöja. Men han har ingen feber, inte ont i magen och inte ont i öronen. Så antagligen har han ett sånt här dygn när han växer extra mycket och bara vill ligga och mysa för att det är jobbigt att växa så mycket. Nåja, vart bättre efter pappa hade hämtat upp och allihop och kört oss hem. Nu har han vaknat till för att bajsa, förhoppningsvis somnar han om lika snabbt som han blev pigg och bajsnödig när han vaknade till.

Och hur jävla bra var inte Days of our lives och Desperate Housewives idag? Oh my, drama. Vad hade jag gjort utan mina såpor? Jag vill inte ens veta.

Idag blir det en video, inte i nyaste lager men bilduppladdningen ville inte funka. Får hoppas att det vill funka då. I helgen har det inte hänt så överdrivet mycket alls. Träffade Sandra, åt lunch hos Janna och sen hemåt. Så såg fredagen ut. Var även lite grinig på K, vill jag tillägga. Anledning behövs inte på internet. Men kors i taket, allt var inte frid och fröjd. Men det är det nu igen. Ganska skönt att jag har fått vara sur på honom också, nu vet jag att han inte heller är helt perfekt. Oliver verkar ha drabbats utav något som påminner om århundradets PMS. Lite gulligt med alla humörsvängningar, märks att man inte är den enda.

Under lördagen så var vi inomhus, hemma. Fram tills vid 17 då vi tog bussen till Rotebro, därifrån pendeln till Märsta och därifrån bussen till Suz. Där käkade vi middag och tog igen en massa skitsnack. Suz är min gamla konfirmationsledare, hon jobbar inte längre i kyrkan och jag går definitivt inte länge i någon konfirmandgrupp. Men hon är en av få änglar utan vingar på den här jorden. Finns nog inte en enda människa som har räddat mig så pass mycket som hon (bortsett ifrån min Bunke och Oliver). När vi hade ätit och snackat en himlans massa goja så gick Suz, K och Oliver en trappa upp i hennes hus för att titta på en av hennes ormar. Tro det eller ej, jag gick också med en trappa upp. Men när Suz tog upp ormen ur terrariumet (eller vad det nu heter?) så gick jag ut ur rummet. Då gjorde min ormfobi sig riktigt påmind. Så då ställde jag mig i ett kolsvart rum och väntade tills dom var klara. Min lillfis hade tydligen klämt och känt på ormen. Så han fick tvätta sina händer innan jag kunde ta i honom. Kanske låter helt sjukt för er som läser, men jag är verkligen snuskigt rädd för ormar.

Jag trodde jag skulle ha sådan tur att Oliver somnade för natten i vagnen på väg hem eftersom att vi åkte ganska sent. Men redan i Rotebro vaknade han och sen var han vaken hela vägen hem, jag tror inte att han somnade för natten förrns vid 23.

Idag har det inte hänt mycket. Rökt 1 cigg sen jag gick upp, eller njae. En halv snarare och den var fan inte god. Så jag tänker nog inte röka mer. Om ett par timmar ska jag och Oliver åka till S och hälsa på. Förhoppningsvis tänker Oliver inte skrika så fort någon annan än jag tar i honom den här gången. Men det bör gå bra, nej nu ska vi tänka jävligt positivt; det SKA gå bra.

Sen ikväll ska jag och lillfisen åka och sova hemma hos K. Hans bil är kraj på nå vänster så han och hans polare ska mecka. Jag har ingenting alls emot att titta på när två karlar meckar bil, tvärtom. Dessvärre tror jag inte att det är så överdrivet roande för Oliver. Så vi lär väl vara en liten stund o garaget och om lillfisen tröttnar så får vi väl gå upp till K och leka där eller något. Men vi lär ju visserligen komma ganska sent om vi ska åka till S vid 17. Nåja, förhoppningsvis går allt jätte bra. Förhoppningsvis är min rygg snäll mot mig tills imorgon innan det är dags för sjukgymnasten. Hua, är trött på sjukgymnastik nu. Jag tycker hon är riktigt bra, trevlig också. Känner knappt av ryggen på hela veckan som går.

Justja, han är så söt i sin vinteroverall att jag dör. Ska se till och hitta laddarsladden till min kamera och styra upp den. Sen kommer en bild.

Nu är jag sådär snuskigt lat och snyltar på grannens internet igen, för jag orkar inte hämta internetsladden. Jag borde fan skämmas. Usch. Dock väl har jag orkat hämta kamerasladden. Nu är ambitionsnivån nästan tillräckligt hög för ett fett kors i taket.

De senaste dagarna har varit bra, det har vanligt vanliga dagar. Inget förträffligt nytt som har hänt. Förutom idag då, K's lillebror fyllde år så vi sov där igår, så vi kunde fira honom idag. Dessvärre var inte jag så lika stort firhumör som de flesta andra verkade vara. Somnade 22 natten till idag och vart väckt av Oliver vid 02:20 och hölls vaken ända tills han ville gå upp och hade varit vaken och slutligen kände för och vila en stund vid 12. Gissa om jag var trött. Vet inte vad det var för grej, han skulle ha bröstet i munnen hela tiden, nappen dög inte. Även om han knallsov så vaknade han bara jag rörde mig och försökte ta bort det och byta ut mot nappen, då var det gallskrik. Helt sinnessjukt. Helt läskigt. Jag tycker så synd om honom när han sover dåligt, tycker det är synd att han inte verkar lyckas komma till ro riktigt ibland.

Annars idag så fick jag, K och Oliver feta sightseeing rundan på bussen när vi skulle hem till mig från K. Brist på tålamod (som jag lider av grovt när det gäller att vänta på allt som har med SL att göra) kan få en att fatta väldigt dumdristiga beslut. Vi hade precis missat bussen till Jakobsberg och det var en kvart tills nästa kom, då tänkte jag (smart, eller INTE) att vi lika gärna kan ta en buss till Spånga eller Barkarby och ta pendeln därifrån eftersom att vi ändå ska till Kallhäll. Moaw, varför tänkte inte jag på att alla dom där jävla bussarna lika gärna kunde vart för turister som vill se lite mer? Runt och runt och runt. Pain, men vi kom i alla fall hem till slut.

Då tog jag och Oliver en tripp till Anki och lilla Isaak. Han är liten (visserligen stor till storleken men fortfarande två dagar yngre än Oliver;) Där åt vi glass medans ungarna busade på golvet. Var där i kanske 2 timmar, sen knatade jag hem till mig, där K så snällt väntade. Usch vad jag saknade honom bara på den lilla stunden.

Jag bara hoppas på att this is it. Jag, K och Oliver. Det känns som att vi tre är så lyckliga tillsammans. Jag är lycklig på riktigt. Fan vad jag älskar det. Verkligen. Längtar så jävligt tills vi får våran lägenhet och kan vara bara vi tre, i vårt gemensamma egna hem.. Alldeles på riktigt.

Har dessutom pratat en bra stund med S på msn och jag är glad. Vi kommunicerar, som folk. Jag hoppas det blir bra. Verkligen. Så Oliver får sin pappa och S får sin son, på riktigt. Så som det ska vara. Jag och Oliver ska i alla fall dit en stund imorgon, efter vi har varit hos BVC på halvmånaderskontroll och Tuberculos vaccination. Förhoppningsvis är det sista vaccinationen innan han blir ett år. Ska bli intressant och se hur mycket han har lagt på sig. Jag tycker han har blivit himla pluffsig om kinderna.

Åh, ett sånt kärleksrus. Jag älskar min son. Så mycket. Ja, nu slutar jag skriva. För nu försöker jag sätta ord på känslor som inte skulle kunna beskrivas för någon som inte upplevt det själv. Ni andra föräldrar som läser, ni vet. Ja, ni vet på riktigt.

Idag mår jag illa. Men det är det värt. Hade ruskigt kul igårkväll. Men ska ta det lugnt ett bra tag framöver. Jag hade tänkt att skriva något långt och fint och bra, men jag vet inte hur det här kommer sluta för jag blir yr och mår illa bara av att titta på datorskärmen. Jag är iallafall jätte nöjd med gårkvällen, önskar bara att det var möjligt att ha så kul och missbruka alkoholmängd så pass hårt som jag och somliga andra gjorde utan att må som pest OCH kolera dagen efter. Fy slatan i gatan.


Det var lite jobbigt att lämna Oliver igår, men det var lättare än de andra två gångerna jag har gjort det sen han föddes. Var skitjobbigt att åka därifrån. Men när tredje cidern var nere så var det helt cool. Visst saknade jag honom, men jag visste att jag var allt för alkoholpåverkad för att vara kapabel till att ta hand om honom. Men blää, jag tycker inte om att vara ifrån min lillfis. Men tydligen så mår man bra av att vara ifrån och göra annat ibland. Ja, det var så jävla kul.



Jag måste bara skriva att jag älskar dig Bunke. Tack för en helt underbart rolig kväll. Du vet att jag alltid kommer finnas kvar och alltid älska dig också :) Det säger jag inte bara på fylleryllan. Jag är så otroligt tacksam för att jag fick syn på dig där på hovet den där hockeymatchen för typ 5 år sedan. Hade jag inte träffat dig där och då vet jag inte hur jag hade överlevt, hur jag hade mått och vart jag hade stått. Tack för allt Bunke. Genom allt, det är du och jag. Min absolut bästa vän.

Det kom inte hit någon Tickelitus idag, stackarn hade feber och så. Inte alls skoj. Men imorgon kommer han. Så mys. Jag tycket det är så underbart att få ställa upp för mina vänner, framför allt för Sandra då hon gjort så mycket för mig. Sen är det bara otroligt jätte kul att passa Tickelitus också. Ska möta Tobbe och Tickelitus 7:45 imorgon bitti i Jakobsberg så det blir en snabbis i bloggen och sen en efterlängtad dejt med kudden. Förhoppningsvis så bestämmer sig K för att inte snarka livet ur sig inatt så man får sova inatt. Oliver har vart så himlans solstrålig av sig idag. Ätit jätte duktigt, har knappt ammat mer än när det var dags för nattning och insomning på dagen (vilan). Jätte skönt att slippa ha tutten i vädret nästan hela dygnet.

Tolka mig rätt, jag älskar att amma min son. Men han är så stor nu och blir inte så pass mätt på bröstmjölken att han håller sig på det längre än någon timme och det är ganska jobbigt att inte hinna med mer än att amma hela dagarna. Började kännas som det gjorde när han var nyfödd, som att allt man gjorde var att amma. Jag saknar det. Jag saknar hans ihoptrycka ansiktsdrag, han såg lite ut som en gammal gubbe. Fast mycket sötare och vackrare än alla andra gubbar jag har sett. Jag saknar att ha lite svårt att gå mellan mitt och mammas rum på BB, med en liten bebis i den där plastvagnen som man drog bort till matrummet.

Fuck it, jag hade skrivit massor så loggades internet ur (eller ja, jag snyltsurfade på nån grannes trådlösa så jag får väl skylla mig själv). Det var bara det över det här som hann sparas. Nåja. Jag måste i alla fall dra mig mot sängen. Får väl lägga mig där och sura över att jag är så dum och osmidig. Tur iallafall att utkastet sparas automatiskt lite då och då med blogger, hade jag suttit på den gamla hade säkert allt försvunnit som en jävla avlöning.

Som slutord vill jag bara skriva att jag älskar mina "äckliga" bristningar. Visst dom kanske inte är så snygga, men ingen är perfekt. Alla människor har bristningar på ett eller annat sätt, tur bara att mina sitter på utsidan. Det finns ju dom utan personlighet också, som behöver fylla sitt liv med drama och konflikter för att tiden ska kännas värdefull. Tack Gud, för att jag inte är sådan.

Imorgon blir det långpromenad föresten (hade skrivit om det innan, hah). Jag och K går hem med fisungarna från min mormor till Kallhäll imorgon när han kommer tillbaka från vårdcentralen. Ktjaping. Sandra och Tickelitus ska få egna färger på sina namn i min blogg från och med nästa inlägg. Det förtjänar dom eftersom att dom nämns i nästan varje inlägg, precis som K och Oliver. Sådetså.

Slutord (på allvar den här gången); Våra Bästa År och Desperate Housewives är ju bara för jävla bra!

Nu har jag blivit sämst på att blogga. Borde dra mig själv i örat. Idag har det hunnits mer betydligt mer än vad det känns som att det har hunnits. Åkte från Kallhäll med 9 tåget, hah, jag o K hittade till sjukgymnasten på första försöket, vi kanske borde bilda ett orienteringslag. Nåja, hos sjukgymnasten gick det iaf jätte bra. Jag har knappt känt av ryggen idag på hela dagen, sen vi kom därifrån. Jätte skönt. Visserligen gjorde vissa av övningarna sjukt ont, men det är väl bra att hon kommer åt det som gör ont, eller vad man nu ska säga.

När vi kommit hem därifrån så lagade vi lunch (korv med bröd och potatismos). Efter vi hade ätit så vilade vi. Jag i min säng och K och Oliver i syrrans. Behövde få vila själv. Satan så skönt det var. Sen så var vi uppe och lekte ett par timmar, sen kom Malin förbi. Och så käkade vi middag (potatis, köttbullar o gräddsås). Lagad mat två gånger på samma dag, fan vad man känner sig ambitiös.

Oliver strulade inte med nattningen varken idag eller igår, skönt. Och maten bara vräker han i sig nu, så kul. Så skönt att det går framåt. Dock verkar han besväras av mardrömmar eller liknande, vaknar nästan varje natt och bara skriker. Ingenting duger, jag får inte ens ta i honom. Det blir så frustrerande när man inte kan göra nåt. Men som tur är duger K lite halvdant, han går över och börjar snyfta, blir nedlagd i spjälsängen så får jag lägga mig som en orm med handen in så jag håller om honom genom spjälorna, då kan han somna om.

Ringde runt lite och kollade med utbildning och så idag, ska plugga upp mina 250 IG poäng från gymnasiet på distans nu under föräldraledigheten hade jag tänkt. Vill läsa Psykiatri på 200 och Psykologi A på 50. Bara hoppas på att dom är tillmötesgående när jag väl får tag på någon. Har ringt och krigat efter en studievägledare i princip hela dagen, beep beep. Upptagen konstant.

Nej, nu ska jag ta och lägga mig och försöka sova. Tobbe kommer hit med Tickelitus imorgonbitti. Så imorgon blir det fullt ös medvetslös. Dags att dejta kudden minnsan.