Jag älskar dig Kim.
2oo7 (ja, det här inlägget blir minst lika nostalgiskt som inledningen verkar), vilket år. Det är det år jag fick träffa de 2 viktigaste personerna i mitt liv för första gången. Först fick jag träffa Oliver (efter en enorm längtan), det är det största och mest känslosamma mötet någonsin. Inte nog med det, K dök upp också. Kärlek på riktigt, det var inte direkt igår. Tror aldrig att jag upplevt kärlek på det vis som jag upplevt i år, tack vare dessa två underbara människor. Jag bara hoppas att vårat dreamteam ska ha det minst lika underbart 2oo8 och många många många år framöver.
Jag vet inte vad mer jag kan skriva, för att sammanfatta året så bra som möjligt. Att framförallt glad över alla nya vänner och alla vänner jag återfått kontakten med. Tack.

Det här året har varit ett år av många så givande möten. Möten jag kommer bära med mig resten av livet, tack allesammans. '

Gott nytt år *<3*

Idag är det städ och tvätt som ligger på schemat. Kanske inte så överdrivet jätte skoj att städa och tvätta hela dagen, men ibland måste man. Jag har till och med varit så duktig att jag har strippat av min vagn och skrubbat hela klädseln, känner mig grym. Dessvärre fick jag dessutom grymt ont i ryggen också, det var mindre duktigt.

K springer i tvättstugan och springer hemma. Sorterar undan för små kläder (Olivers), städar ur varenda vrå osv. Så nu ska vi få det fint och ordningssamt inför nästa år. Mysfaktorn är ganska hög så här års.

Igår och i förrgår har vi hängt med Anki, Isaak och Fredrik. Vi har haft jätte trevligt. Shoppat, käkat ihop, kollat film och så har Isaak och Olivfisen fått leka en massa. På tal om lillfisen så vet jag inte vad det är med honom, han matvägrar. Bröstet och saft tar han tacksamt emot, men allt annat får man typ böka i och han tar inte mycket till sig inte. Visserligen har han haft lite diarré (vätskeersättningen var tydligen jättegod) och fått två bissingar till (så nu har han alltså tre stycken). Det verkar visserligen som att diarrén kom i samband med tänderna eftersom att den gick över ungefär på ett dygn och hans allmäntillstånd har vart precis som vanligt. Men jag vet inte. Jag blir så snurrig på det där. Har han inte börjat äta som folk igen snart får jag nog panik. Kanske ska föra in välling till lunch istället för mat, då kanske maten blir mer intressant som middag? Hm. Nej förslag folket? Det står ganska så still här..

Nej nu ska jag återgå till mitt städande och mitt spelade på www.gosupermodel.com..

Tittar man riktigt noga kan man se hans pyttepyttesmå bissingar på väg där nere :)

GOD FORTSÄTTNING

Nu har all julstress och så vidare lagt sig. Idag tänker jag inte göra ett skit. Tänker inte ens gå utanför dörren (om jag inte verkligen måste). Julafton var jätte mysigt, både jag och Oliver fick många och jätte fina klappar, stort tack. Fast det var verkligen inte klapparna som gjorde den här julen, utan det var det otroligt underbara sällskapet. På morgonen bytte vi klappar hemma hos Sarah och Cissi, sen gick vi hem till min mamma, där var inte bara min mamma utan även min sötnosiga syster och Olivers gudfar. Där käkade vi frukost och öppnade en del klappar.

Efter klappöppnandet där knatade vi hem till min mormor och morfar. Fikade lite och

öppnade paket. Slutade med att jag, mamma och mormor låg på golvet med Olivfisen

(hah, måste varit en syn för gudarna).

Sen åkte vi hem till pappa (jag, Oliver, K & syrran). Kollade på Kalle Anka (eller ja, jag och lillfisen sov men dom andra såg nog iaf), käkade
middag och sen kom tomten.

Stackars Olivfisen, haha, stackarn blev jätte rädd när vi andra bara skrattade åt min systers stora insats som tomte. Efter tomten gått tröstade vi lillfisen och öppnade massa klappar. Precis när vi öppnat klart dök lillfisens ena gudmor upp. Så vi bytte lite fler klappar sen så mös vi bara kvällen igenom och det var totalmysigt.

Även på juldagen har det vart full rulle. På morgonen åkte jag och Oliver till S. Där fick lillfisen mysa med sin pappa och farmor, samt öppna en massa fina julklappar. Det gick jätte bra hos S den här gången också. Så fort Oliver fick syn på sin älskade pappa så bara storlog han och kastade sig mot honom. Äntligen, det funkar. Även farmor var jätte rolig och jätte mysig, han har lärt känna dom. Är så glad, äntligen.

Därifrån bar det av till min ena faster, käkade julmat och snackade en del. Var jätte myigt, inte sett dom sen Olivers dop i juli tror jag. Deras dotter har blivit så stor, hon är nästan för söt för att vara sann den där lilla.

Efter det åkte jag, pappa och Oliver vidare hem till K. Öppnade lite paket, sen åkte vi hem.

Idag tänker jag verkligen inte göra mer än jag måste. Jag är trött. Så jävla trött, så

jävla slut. Kanske orkar kolla upp mellandagsrean på några onlinebutiker som har barnkläder. Tänker nog inte ens ta av pyjamasen förrns det är sovdags igen.

=)

Tack allihopa som bidrog till ett jättemysigt julfirande.

Nu kommer en uppdatering till. Fan, känner mig nästan lite duktig. Har varit ganska omotiverad till att blogga på senaste, vet inte om det är för att det händer så lite eller för att det faktiskt händer en hel del.

I tisdags var jag iallafall på Xist's julavslutningsmiddag. Det var jätte trevlig, dock var ljudnivån allt för påfrestande för mina öron. Lär inte folk sina barn hur man beter sig när man går bort? Jag skulle aldrig tillåta att min 4åring sprang runt och skrek och klättra på okända människors små bebisar utan att det var okej. Faktiskt inte. Annars var stämningen på topp, trevliga människor och god mat. Alldeles perfekt. Dock så var mitt huvud relativt dött redan en timme innan dom stängde så jag valde att åka hem istället. Olivfisen var lite trött och grinig så det var lika bra att åka hem så man kunde hålla honom vaken tills det är sovdags.

I onsdags så var K iväg tidigt, så jag och Oliver passade på att mysa för oss själva hela förmiddagen och åkte och mötte upp K i hans hemmaförort lite senare. Var kul att komma hem dit en natt, men både jag och K känner att det är här vi är hemma, så vi stannade bara en natt den här gången. Vi gjorde inte så mycket igår, såg en film och var sociala med hans familj.

Idag däremot var vi på Vinn Stormarknad igen. LYCKA! Jag borde nästan få betalt av dom, haha. Känner mig som en levande reklampelare för Vinn och deras sortiment och deras priser. Mycket bra, mycket fint. Nu har jag bara en enda planerad julklapp kvar, men ska hitta på något extra till K som han inte vet om, han måste ju få en present att öppna på julafton också. Även om han inte är beredd på det och har köpt nåt extra förutom piercingen till mig så ska han minsann få sig något att öppna på julafton. Tur att han inte läser min blogg. Oliver har ruinerat mig på julklappsinhandladet, men det gör inget. För han är garanterat det allra allra bästa som någonsin hänt mig.

Efter årsskiftet kommer jag och K stå skrivna på samma adress. Vilken grej.

Förlåt, mina trofasta läsare. Men jag har haft full rulle. Lillkillen var sjuk och direkt på det så kom första tanden, jag har verkligen inte haft ork till att sätta mig här. Men nu är jag här i alla fall och ska väl försöka skriva ihop något vettigt (sitter dock vid pappas dator så det blir inga nya bilder, blir riktiga bebisbilder).

Allt flyter på relativt som jag tycker att det ska. Vissa saker skulle man väl önska vore annorlunda (en helt egen lya skulle ju inte sitta helt fel) men överlag är mitt liv och min situation fortfarande så jävla bra att jag inte har någon störra anledning att sitta här och klaga.

Jo jävlar, nu kom jag på något att klaga på. Hur fan kunde Marie Picasso vinna idol? Alltså, oh my. Lyssnar svenska folket med arslet? Amandas röst var så mycket mer unik. Nåja.

Oliver mår primus. Lite snorig bara. Lillfisen har hunnit få sin första tand, säger "mamma" och "tutte", samt en massa "bablababraaa". Jag och K har yttrat de 3 små orden med så stor betydelse. Livet bara leker. Det är så jävla underbart. Dessvärre går tiden alldeles för fort. Jag tycker inte alls att det var länge sen jag kom hem från BB, minns fortfarande allt lika kristallklart som om det hade inträffat igår. Men ändå, när man tittar på Olivfisen, så känns det som om det vore evigheters evigheter sen. Shit, det känns som att jag upprepar samma saker med olika ordval och i olika sammanhang i varje blogginlägg. Kanske är så att mitt liv har liksom hittat sina egna rutiner, allt flyter på och det händer inte så överdrivet mycket nytt? Känns lite trist, men ändå så bra. Både jag, Oliver och K verkar må hur bra som helst över att allt bara flyter på så bra, så lätt.

Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak att jag och K inte har haft ett enda litet småtjaffs sen vi träffades. Vi kommer bra överens. Jag vet att vissa egenheter och sidor han har kan göra mig så jävla irriterad, så man nästan har lust att trycka ut ögonen på honom. Men jag skjuter undan dom känslorna (som antagligen skulle leda till konflikt) och lugnar ner mig, tar sedan en diskussion. Är det nykeln till en bra, ärlig och hälsosam relation? Kors i taket, det verkar ialllafall som att det är nykeln till att våran relation ska flyta på så bra som möjligt. Trodde aldrig att man kunde ha det så här bra i ett förhållande, shit. Jag svävar.

Nu är det en vecka kvar, sen är det julafton. Blir som vanligt (iallafall som sen 2 år tillbaka) ett skilsmässobarnfirande för mig. Morgon och förmiddag med mamma, Olivers gudfar, syrran, mormor och morfar. Sen blir det av till pappa, där kommer vi vara ganska många (för ovanlighetens skull). Det brukar bara vara jag, syrran och pappa. Men nu blir det vi 3, Olivfisen, K och Olivers ena gudmor. Och på juldagen bär jag och lillfisen av till S för att fira lite jul med den sidan också. Bli nog kul för Oliver med 2 jular varje år tror jag nog. Hellre det än att han ska behöva stressa och åka runt som jag och syrran har fått göra. Så fort jag o K har fått eget (SKA ske innan nästa jul, annars blir jag galen) tror jag nog att vi firar julen hemma och bjuder hem folk istället. Orkar inte det här med att flänga hit och dit varje jul. Usch, nu är det relativt tragiskt med skilda föräldrar. Fan. Nej, ska inte tänka så. Nu är det som det är och man får göra det bästa av situationen varje dag. Mammas nya (Olivers gudfar) är faktiskt inte så tokig någonstans, så det var nog ganska bra att det hände. Eller, nej fan. Det är snurrigt det där. Fuck it.

Fick ihop en del text iallafall. Nu ska jag nog lägga mig och vila, ont i magen. Fortsätt gärna att kommentera :)

Nu blir det bildpartaj. Kamerajäveln är återigen i bruk så det måste du ju firas med ett inlägg med en massa bilder, eller hur?

De senaste dagarna har varit ganska påfrestande. Oliver har haft feber och lite så, jag är en riktig jävla hönsmorsa. Jag hade inbillat mig att han säkert har drabbats av någon livshotande sjukdom när det visade sig handla om en tand. Eller ja, det verkar så iaf. Feber till och från, syns inget på tandköttet (än så länge?) men det är vasst som fan. Han är en riktig solstråle för det mesta, även med feber och grejer är det oftast ett leende på de där små söta läpparna. Han är verkligen ren och sann lycka. Min son, min hjälte. Jag kan inte tänka mig en dag i mitt liv utan den där fisen. Jag har bara så svårt att tänka mig att om bara några år är han inte min lilla bebis längre. Allt går så himla fort, fast allra allra allra längst in i mitt mammahjärta kommer han alltid att vara min alldeles underbara älskade lilla bebis.

K, du är världens bästa pojkvän. Ingen kille har någonsin visat mig den respekt, kärlek och tillit som du visar mig. Jag förstår inte vad lilla jag har gjort för att förtjäna en så underbar kille som är så fin på alla sätt och vis, älskling jag förstår verkligen inte det. Tycker synd om alla dom tjejer som aldrig får uppleva en så ren och fin kärlek från en riktigt bra kille. Tro mig, jag vet av egna erfarenheter att sånna som du verkligen inte växer på träd. Dig släpper jag inte i första taget, så länge du vill stanna kan du betrakta dig själv som fast. Jag och Oliver vill ju vara med dig.

Ensamstående mamma gruppen har verkligen varit givande idag, vi pratade om så mycket som är viktigt och aktuellt just nu. Verkligen. Men det här är det sista jag gör som "ensamstående" (använder hellre ordet självständig). Jag känner mig faktiskt inte så ensamstående längre, jag har inte bara Oliver, utan jag har K som hjälper mig dagligen och S som är en jätte fin pappa till Olivfisen. Öppna förskolan var ganska seg idag, var kanske 5 mammor där förutom jag, det är något jag verkligen inte är van vid. Brukar vara betydligt mer folk där, undra om det går nåt fett virus eller nåt?

Vi har inte gjort så mycket de senaste dagarna, antagligen därför jag inte bloggat något. När han är dålig gör man inte mycket mer än vilar och leker de korta stunder han orkar med. Lillfis, du är underbar. Jag vill inte ens försöka minnas tiden innan du kom, den känns inte alls på långa vägar lika värdefull som varje sekund med dig gör (även om jag vissa nätter har god lust att kasta ut dig genom fönstret). Jag skulle aldrig medvetet skada eller såra dig. Jag är din mamma, du är min son. Vi har suttit ihop. Jag älskar dig, Oliver Erik.

Ett fett tack till mig själv, för att jag valde den rätta vägen att gå.

<3

Det har vart en jätte mysig helg. I fredags var vi hos S, gick hur bra som helst. Känns så skönt att det verkligen börjar funka, för deras skull längtar jag verkligen tills det att dom kan börja ses själva. Efter jag och Oliver hade vart där så träffade vi Sarah och Cissi. Vi tog en fika och gick lite i affärerna innan dom stängde. Då gick vi runt lite utomhus bara. Från Jakan åkte vi nog nästan direkt hem till Anki och c/o. Såg en film, sen bar det av hemåt för att natta en arg liten lillfis.

I lördags åkte vi och hälsade på inåt i landen. Började hos farmor och farfar där vi fick god mat (jag åt faktiskt älg för första gången) och rullade senare vidare till min farbror och deras ungar. Vid 21 åkte vi hemåt igen, tror lillfisen tokdeckade så fort vi lade oss ner på min säng när vi kom hem.

Igår så bakade jag lussebullar (haha, har aldrig sett större) och ta i trä, dom blev fett goda. Förutom att baka så hann jag inte med så mycket mer än ett bad med lillfisen. Allt som allt så har dom senaste dagarna vart helt perfekta. Känns som att livet leker, allt rullar på. K är fortfarande lika perfekt för mig, Oliver är fortfarande världens vackraste unge.. Ja, det finns inte mycket för mig att klaga på inte.

Nu i veckan ska jag nog försöka ta tag i städning och träffa folk. Känns som det var ett tag sen man var på Xist också, så ska nog försöka ta mig dit en skvätt.

Oliver äter hemlagat nu och det går hur bra som helst. Han verkar tycka att det är mycket godare för han äter mycket mer och betydligt snabbare än vad han tryckte i sig burkmat.

Nej, dags att springa till ICA och hämta ut sista julklappen.