MARIA

Nu blir det bildpartaj. Kamerajäveln är återigen i bruk så det måste du ju firas med ett inlägg med en massa bilder, eller hur?

De senaste dagarna har varit ganska påfrestande. Oliver har haft feber och lite så, jag är en riktig jävla hönsmorsa. Jag hade inbillat mig att han säkert har drabbats av någon livshotande sjukdom när det visade sig handla om en tand. Eller ja, det verkar så iaf. Feber till och från, syns inget på tandköttet (än så länge?) men det är vasst som fan. Han är en riktig solstråle för det mesta, även med feber och grejer är det oftast ett leende på de där små söta läpparna. Han är verkligen ren och sann lycka. Min son, min hjälte. Jag kan inte tänka mig en dag i mitt liv utan den där fisen. Jag har bara så svårt att tänka mig att om bara några år är han inte min lilla bebis längre. Allt går så himla fort, fast allra allra allra längst in i mitt mammahjärta kommer han alltid att vara min alldeles underbara älskade lilla bebis.

K, du är världens bästa pojkvän. Ingen kille har någonsin visat mig den respekt, kärlek och tillit som du visar mig. Jag förstår inte vad lilla jag har gjort för att förtjäna en så underbar kille som är så fin på alla sätt och vis, älskling jag förstår verkligen inte det. Tycker synd om alla dom tjejer som aldrig får uppleva en så ren och fin kärlek från en riktigt bra kille. Tro mig, jag vet av egna erfarenheter att sånna som du verkligen inte växer på träd. Dig släpper jag inte i första taget, så länge du vill stanna kan du betrakta dig själv som fast. Jag och Oliver vill ju vara med dig.

Ensamstående mamma gruppen har verkligen varit givande idag, vi pratade om så mycket som är viktigt och aktuellt just nu. Verkligen. Men det här är det sista jag gör som "ensamstående" (använder hellre ordet självständig). Jag känner mig faktiskt inte så ensamstående längre, jag har inte bara Oliver, utan jag har K som hjälper mig dagligen och S som är en jätte fin pappa till Olivfisen. Öppna förskolan var ganska seg idag, var kanske 5 mammor där förutom jag, det är något jag verkligen inte är van vid. Brukar vara betydligt mer folk där, undra om det går nåt fett virus eller nåt?

Vi har inte gjort så mycket de senaste dagarna, antagligen därför jag inte bloggat något. När han är dålig gör man inte mycket mer än vilar och leker de korta stunder han orkar med. Lillfis, du är underbar. Jag vill inte ens försöka minnas tiden innan du kom, den känns inte alls på långa vägar lika värdefull som varje sekund med dig gör (även om jag vissa nätter har god lust att kasta ut dig genom fönstret). Jag skulle aldrig medvetet skada eller såra dig. Jag är din mamma, du är min son. Vi har suttit ihop. Jag älskar dig, Oliver Erik.

Ett fett tack till mig själv, för att jag valde den rätta vägen att gå.

<3