Det här var snart ett år sen, 12 april. Dagen innan jag vart igångsatt. Shit, jag anade ingenting då. Fan, det var coolt att vara så ovetande och förväntansfull. Det blev inte alls som jag förväntade mig, utan minst 1406593782 gånger bättre.Idag är jag en del smalare, lite blondare och jag vet lite mer. Men jag är fortfarande förväntansfull och jag använder faktiskt bebiströjan när jag färgar håret. Jag saknar min mage. Längtar otroligt efter en pytteliten till, men med tanke på hur fort dom blir stora vill jag nog hänga med Oliver ett tag till innan jag ens tänker tanken på att lägga piller på hyllan.
Det här suger. Har inget att skriva, tänkte bara vara en bra människa och uppdatera lite iaf, så dom som läser (om det nu är några som fortfarande står ut?) har något att läsa.
1 kommentar:
Det är alltid lika kul att läsa dina nya inlägg så sluta inte med det hjärtat! Jag måste erkänna att jag saknar din stora mage, fast att Oliver tittade ut och att magen försvann är inget jag är ledsen för =) Älskar er <3
Skicka en kommentar