MARIA

Det var inte så länge sen alls, inte för mig i allafall. Men det känns ändå som att det var en evighet sen. Fan, det går fort. Just nu är jag en väldigt nostalgisk mamma. Ja det är jag. Lokal för Olivers 1årskalas är bokad och inbjudningskorten är beställda. Det är säkert många av er som hört uttrycket bridezilla, jag känner mig som en mammazilla. Det är helt galet vad jag har börjat planera för kalaset. Jag försöker få med S så mycket som möjligt, men jag antar att han inte är lika mycket för att planera krimskrams och snacks som jag är. Lokalen rymmer ett visst antal människor, jag och S har delat exakt lika på platserna, så jag vill inte se några som helst sura miner för att man inte blir bjuden. Med tanke på hur många som tackade ja till dopet och inte dök upp så borde folk inte ens våga tänka tanken på att sura.

Stunder som nu får mig att minnas varför jag skaffade barn med S. Vi kanske har haft vårat trassel, men när det väl kommer till kritan är han den bästa pappan som han kan vara till Oliver, mer kan man faktiskt inte begära. Och jag är förjävligt glad att vi kan vara vänner och göra det här tillsammans, det ska bli så himla kul. Jag är så glad att min son har 2 engagerade föräldrar som älskar honom och gör allt i sin makt för att han ska ha det så bra som möjligt, hela tiden.

Dessutom har Olivfisen K och hela K's underbara familj. Dom kommer också på kalaset, så alla de som älskar honom mest och som han älskar mest kommer vara där. Så kul. MEOW. Ja, det är visserligen ett tag kvar.. Tur är väl det..