Idag är både jag och Oliver jättejätte trötta. Vilken dag det har varit. Fullt ös imorgon också. Hejochhå. Inatt var det något galet, han var uppe och gallskrek mellan 2-5. Fan vad det var jobbigt, kändes som man hade en riktig jävla baksmälla när man gick upp och började göra sig i ordning för att åka iväg på babysim. Även lillfisen såg aningen bakfull ut. Men han klämde i sig gröten innan vi gick och en fruktpuré på tåget innan han somnade. Så han var helt mätt och utvilad när det var dags att bada.

'

Oliver var betydligt mer road av badandet än vad jag trodde att han skulle vara. Men han var jätte nöjd och mös som bara den under tiden i bassängen och var totalcool tills han ville ha tutte. Sen slocknade han i vagnen som en kubbad säl utanför simhallen, sov under hela vägen hem. Sandra, jag och en annan mamma mellanlandade på donken på vägen hem. Svettigt. Men Olivfisen sov ända tills vi kom innanför dörren hemma. Han var trött.

'

Skulle färga håret idag (utväxten dvs) och det gick ju som det gick. När det sved över hela huvudet och jag tyckte att det kändes klart bad jag K kolla så det var färg där det skulle vara eftersom att pappas badrumsspeglar är dumma och man inte kan kolla det själv. Ja visst säger han, ajo tjena Britta. Såg ut som en jävla dalmatiner i skallen så det vara till att göra om skiten. Nu är ordningen återställd.

'

Hans dygnsrytm är helt fucked up. Vet inte hur jag ska få ordning på det här. Verkar som att hur många morgnar man än går upp tidigare så sover han bara mer på dagen och är vaken galet för länge på kvällen iaf. Jag blir galen snart. Får noll egentid alls, får aldrig sova ordentligt. Nej fan, lär väl hamna på hispan innan man är 34 eller något.

'

Tur att Oliver är söt, annars hade jag nog redan vart på hispan.

Jag var på Vinn Stormarknad idag. Det var helt underbart. Betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig. Sällskapet av Anki och Sandra (samt deras enastående vackra söner) och så självklart mina älskade Oliver & K gjorde bara saken ännu bättre. Det var stort och dom hade mycket, vi hann knappt igenom halva affären. Dit åker jag garanterat när det är dags för Olivers 1års dag, dom hade jätte mycket praktiska och fina barnleksaker/barntillbehör till helt okej priser. Köpte hem blöjor, barnmat och nappar som lyser i mörkret till natten (vårt rum blir kolsvart).

Jag köpte iallafall lite julklappar (tänker inte skriva ut vad i bloggen då många läser), blöjor, barnmat, tvättlappar, nappar, amingsnapp, fleacefilt, julgranskula, hårfärg (till min skabbiga utväxt), tomtedräkt till Oliver och säkert något mer jag inte kommer på just nu.

På kvällen kilade jag och mina älskade Oliver & K över till Anki, Fredrik och Isaak och kollade på film. Linas kvällsbok blev det (inte första gången man ser den, men den är jävla rolig). Trivs bra ihop med dom, jävligt bra människor. På tal om bra människor så är nyår planerat. Jag tar med lillskiten och K och åker till Sandra och Ticke och firar nyår med dom, Tobson och Sandras mamma. Mysigt värre.

Sjukt bra dag, hoppas babysimmet imorgon blir lika lyckat. JUSTJA, en sak som inträffade idag suger verkligen. Jag blir så arg på mig själv, jag är för jävla virrig. Oliver tappade sin Phufilt som han fick av min mamma när vi låg på BB. Så om någon snäll läsare i Jakobsberg kanske hittar den i närheten av pendeln så hojta, han är verkligen ledsen utan den.

Idag är jag tacksam. Tacksam för världens finaste son, världens finaste släktingar, världens mest underbara pojkvän och världens finaste vänner.

Jag har handlat klart alla nödvändiga julklappar från och med imorgon. Då har alla jag planerat att köpa till fått. Så imorgon blir det av att åka till Stinsen med Anki, K och Isaak.

Jag, Oliver & K var över hos Anki, Fredrik och Isaak idag. Käkade middag ihop, kollade TV och lite så. Det var jätte mysigt. Känns så skönt att umgås med andra barnfamiljer allihopa, speciellt när Isaak bara är 2 dagar yngre än min fis. Det är så mycket man redan givet har gemensamt. Dom övriga åt pizza och jag tog en kycklingsallad. DUKTIG MARIA. Operation sluta äta onyttigt och småäta är påbörjad. Eftersom att jag ska sluta amma snart så är det väl dags att lägga om kosten då jag antagligen kommer lägga på mig en del eftersom att det inte går ut så mycket av det jag äter till bröstmjölksproduktion.

Det ska bli kul att åka till Stinsen imorgon, ska få gå på min älskade, efterlängtade Vinn Stormarknad. Aldrig vart där. Men blir dock väl som ett barn på julafton bara av tanken.

Den här veckan är så fullbokad att jag får huvudvärk av bara tanken. Stinsen imorgon, babysim på torsdag, öppna förskolan på fredag, S har umgängestid på fredag, åka till farmor och farfar på lördag. Förhoppningsvis känner jag mig inte bakis på söndag...

Gott folk. Jag är trött. Efter Olivers förkylning och konstiga sovrutiner så har hela hans dygnsrytm blivit helt katastrofal. Inatt somnade han för natten 00:30. Det är alldeles för sent. K var snäll och gick upp och väckte Oliver vid 9 imorse. Sen var dom uppe och pysslade med ditten och datten tills jag kom upp. Var jätte skönt att sova ut, men på något sätt känns det som att hela dagen är förstörd om man sover längre än till klockan 10. Sen jag klev upp har vi inte gjort mer än ätit och spelat tvspel, samtidigt som lillfisen har ätit 2 gånger och sover sin andra gång nu.

På måndag blir alla räkningar och alla skulder (visserligen till mitt eget sparkonto) betalade. Sen blir det handla julklappar i Kista. Om inte Sandra och Ticke &/eller Sarah och Cissi kan följa med så drar jag nog med mig K och åker vidare till Vinn Stormarknad i Stinsen. Där har dom skithäftiga grejer om man ska handla till småbarn, till helt rimliga priser. Så det är värt att ta sig en titt på i alla fall.

Hos S igår gick det hur bra som helst. Det går bara bättre och bättre så allt talar för att Oliver ska vara hos S och hans familj på juldagen i ett par timmar utan mig. Jag bara hoppas att det ska gå bra. Han har två familjer och ska tillhöra båda enligt mig. Och inom sinom tid kommer S kunna ha Oliver själv varje gång dom ska ses. Det längtar jag efter, för deras egen skull. Kommer nog kännas bra för mig också, att slippa känna mig som en barnvakt när dom ska ses.

Nej, jag kommer inte på något mer vettigt att skriva om idag..

Idag har vi haft det jätte bra. Jag är fortfarande på jakt efter min röst, lite utav den verkar jag ha hittat. Efter en mysig förmiddag med K, sovmorgon, krokodiler på TV och Våra bästa år så bar det av hem till S. Det gick jätte bra även denna gång. Oliver var jätte glad och mysig mot både mig och S. Synd att jag var tvungen att gå så tidigt idag, skulle möta mamma och handla mat innan vi travade hit för att sova här inatt.

Har inte möjlighet att skriva mer nu, lillfisen vaknade till.

Här var liten inte alls stor. Kanske 6 timmar gammal. Känns som att det var flera år sedan, ganska tragiskt egentligen.. Det är 7 månader och 6 dagar sen. Jag förstår inte vart dessa alla dagar har tagit vägen, sen tar jag mig en titt i min blogg. Den här och den gamla. Och minns, jag minns det mesta med ett fett leende och vissa saker minns man ganska vemodigt, som allt gammalt strul och bråk med S. Jag har även tänkt tillbaka på allt före Oliver, långt innan bloggandet. Jag tror att jag var ganska tragiskt. Det som det mesta handlade om var vem man skulle kröka hos, vart man fick tag på alkohol och pengar till alkoholen samt vart man skulle sova för natten, samtidigt som man försökte hålla någolunda koll på skolan. Vilket liv det var, det som kändes så kul då känns nu så avlägset och äckligt.

Jag minns det fortfarande som om det vore igår. Satt framför TV'n och såg Six Pounds på någon TV1000 kanal. Ena tjejen inser att hon är gravid och jag tänker för mig själv "HAHA, jag är säkert också gravid". Sen började tankarna gå. Jag och S hade gjort slut men redan då var jag helt 100 på vems barnet var. Gjorde 2 hemmatester men vågade inte tro det själv. Jag hade svårt att tro mig själv när jag berättade det för rektorn och min syo, men det blev bra. Allt gick. Jag har inte ångrat mitt beslut en sekund förutom under värkarbetet. Oliver är det finaste, bästa och mest underbara som någonsin inträffat i mitt liv. Han har givit ordet älska en helt ny innebörd för mig. Jag är så tacksam, så otroligt tacksam att få ha upplevt detta. Även om det har varit helt otroligt tufft att gå igenom graviditeten ensam. Tur att jag hade KNIV under mina ensamma nätter med stort och galet närhetsbehov. Jag är så lycklig för det.

Vad nostalgisk man blev då. Idag när jag och Oliver låg och brottades i allt skum i badkaret kom jag och tänka på hur rädd jag var för att bara bada honom i baljan när allt var nytt, han var så liten och omtålig. Nu är man orolig för helt andra saker. I början var jag så orolig för PSD, nu är man mer orolig för om han ska stoppa leksakerna för långt in i halsen, ramla ner från min säng och liknande. Min son har aldrig ramlat ner från något. Han är 7 månader, undrar ofta om det är normalt. Eller om det är så att dom barn som har ramlat ner helt enkelt har aning för lite uppmärksamma föräldrar? Jag vet inte. Vet i alla fall att om han ska ramla ner från någon säng så är det inte under min uppsikt. Aldrig, jag är för rädd om honom.

Amningen. Vilken grej det har varit. Minns när man låg där på BB och kände pressen. Undrade hela tiden hur man skulle märka att man hade mjölk. HAHA, tro mig. När det väl hände så gick det inte att undvika. Jag hatade amningen i början, ärligt så var det en plåga. Vänta oftast tills han började skrika och verka hungrig innan jag lade honom till bröstet. Satan i gatan, det gjorde så ont. Inte i bröstvårtorna, men den där utrinningsreflexen var då inte att leka med. Men jag hade gett mig skjuttsingen på att amma. Jag ville amma, jag ville redan då ge mitt barn det bästa jag kunde. Så jag införskaffade mig en amningsnapp och använde den. Det kändes mycket bättre. Jag ammar fortfarande med amningsnapp. Det känns helt naturligt att ta fram den och Oliver trivs också med den. När han är klar så tar han bort den från bröstet, tittar på mig, ger mig den och skjuter av världens vackraste leende. Jag älskar fortfarande amma och planen är att fortsätta amma tills han ska börja på dagis. Innan ínskolningen ska han vara tuttfri. Nu när han är så stor behöver man inte amma offentligt, det saknar jag verkligen INTE. Nu räcker det och ha med sig en haklapp, sked och burk när man går ut. Då löser det sig.

Jag älskar mitt liv, tack min älskade son.

Lång dag. Skovalet var (nog?) galet fel. Mötte upp Anki och Isaak kl 9:10, Oliver var inte allt för lycklig över att bli väckt klockan 8 när han mer än gärna sover till 10. Vi var ambitiösa, vi skulle åka till Babyland och vara där när allt vid Outlet öppnar kl 10, hah Babyland öppnar kl 11. Snopet. Vi tog en tur på Toys 'R Us, köpte leksak till Ticke, Isaak och Oliver. Leksaker. Alltid kul. Sen tog vi en sväng på Rusta, håll i hatten; Jag köpte ingenting. Samma sak på Babyland. Jag var sååå duktig idag. Tyckte jag till en början iallafall. När vi kommit till Jakobsbergs Centrum flög dessvärre pengar iväg, men inget onödigt. Oliver har fått en ny tjocktröja, mössa och vantar och engångshaklappar att ha med i skötväskan, mucho nödvändigt.

I Jakobsbergs centrum inträffade dagens lycka, mötte Sarah. Vi har inte pratat på 3-4 månader av flera olika anledningar. Men nu är vi tillbaka, jag har saknat dig och din otroligt vackra dotter. Ni betyder så mycket. Sen hängde jag med Sarah och Cissi (som syns på bilden) hela dagen. K tröttnade ganska snabbt på o hänga runt med massa brudar så han åkte och väntade på mig hemma hos pappa. Kom hem sent, missade typ hela Desperate Housewives. Tur att K's snälla mor bandade, lär väl bli att åka dit imorgon och glo.

FAN, jag har galet ont i mina vader, känns som dom väger mer än mig. Sovadags. Är helt sjukt färdig.

Jag är glad. Jag är lättad. Jag är lycklig. Vi har pratat och det känns bra, känns jätte bra. Vi hann komma överens om att bara vara vänner men ändrade oss lika snabbt. K är inte min vän. Han är min partner in crime. Jag kan inte ens tänka tanken att bara träffa honom på en promenad eller en fika. Absolut inte utan att få hålla honom i handen eller bara kasta mig över bordet och langa en fet puss. Jag bara hoppas på att det ska hålla i sig nu. Jag vill dela mitt liv med K, finns inga andra alternativ. Har aldrig känts så självklart med någon annan. Aldrig.

Oliver har varit riktigt sänkt av förkylningen. Den allra första febern. Han har verkligen gråtit, inget skrik. Utan massa tårar och hulkningar. Det gjorde ont, så ont i mitt arma mammahjärta. Kände mig så hjälplös. När man har rensat näsan, gett koksalt och alvedon.. Då finns det inte mycket mer man kan göra. Det är så jobbigt att se honom så. Nu börjar han visserligen bli mycket mycket piggare. Har vart igång en hel del idag, till och med asgarvat. Det har han inte gjort alls sen han blev sjuk. Mitt hjärta slog många extraslag. Det gjorde det verkligen. Grunden för min sanna lycka ligger hos min son. Finns ingen liknande lycka. Min hjärteskvimp.

Jag vill bara tacka Bunke, Niclas och Sandra. Ni har visat att ni är på riktigt. Till 110%. Jag är grymt glad för er. Ni är tokigt uppskattade. Jag skulle göra det samma för er, om och om igen.

Nu har jag varit allra allra sämst på att blogga. Fan, man skäms ju nästan över sig själv. Men jag vet inte vad det har varit med mig dom senaste veckorna. Jag känner inte igen mig själv. Jag som har varit i ett lyckorus så länge, allt har börjat lägga sig. Jag börjar känna mig uttråkad. Jag fattar inte grejen, förstår inte varför. Om man tittar utifrån på det så har jag det hur bra som helst. Jag har en jätte fin familj som alltid finns där, K är världens bästa pojkvän och jag är MAMMA till världens vackraste lilla varelse. Jag förstår bara inte, vart dessa tristess känslor kommer ifrån.

K är helt underbar. Men det känns som att vi inte har något att prata om längre. Känns som vi tvingar oss att vara med varandra hela tiden. Men så fort han går saknar jag honom. Det är helt sinnessjukt. Det är en ond, mycket ond, cirkel. Känns som att jag öppnar mig helt, litar på honom. Men han pratar inte med mig på samma sätt. Det är så fel, så fel. Hur fan ska vi komma ur det här? När han inte ens verkar uppleva det på samma sätt. Fan vad det är jobbigt just nu.

Usch, jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska säga och vad jag ska göra. FAN. Jag hatar att det är såhär. Man kan ju inte tvinga någon att prata med en.

Oliver är sjuk, stackars liten. Snorig och jätte hostig. Närakuten idag. Orkar inte skriva mer, känner mig så.. Skum. Måste bara tillägga att jag inte vore något alls utan Oliver.

Fan vad dagen har gått utan att man gjort ett skit. Eller ja, lite har vi gjort. När vi hade ätit frukost och klätt på oss och hela baletten så gick vi ner till centrum och mötte Anna (en av Olivers gudföräldrar). Vi travade till Coop och skulle handla Tacosgrejer till våran lunch/middag. Förutom det hittade jag en skittuff mössa till Oliver. Får knäppa en bild imorgon eller så. Skit tuff var den. Sen travade vi hem och käkade.

Min kära son har vilat kanske sammanlagt en timme (MAX) sen han gick upp imorse. Så förhoppningsvis somnar han tidigt för natten och sover ordentligt. Ja, sen Anna åkte har vi faktiskt inte gjort så mycket mer. Jag ska nog lägga mig i ett bad och tina snart. Jag fryser fortfarande av tanken på att det var snö och is (justja, ska inte gå ut i gympaskor mer) på marken när vi var ute och gick.

Imorgon blir det en sväng till min älskade mormor som fyller år och sen en sväng förbi S på vägen hem, det är fars dag så man får väl bjuda till lite :).

Nej, nu ska jag stänga av den här dumburken och mysa med K och Oliver.

De senaste dagarna har varit jätte bra, nu har jag dessvärre den här jätteskabbiga typ halvfrossan ikväll.


Igår var jag på första (av typ 4/5) ensamstående mammaträffar som Xist har, det var jätte mysigt. De andra mammorna som var där var jätte trevliga. Dock visade sig en av mina "ovänner" (eller vad man man nu ska kalla henne?) sig där. Men så fort hon verkade se att jag och Oliver var där så skulle hon "köpa burkmat och komma tillbaka", men såg inte henne nåt mer där inte. Jag hade då inte vänt i dörren sådär om hon hade kommit före mig. Det finns inte ens en konflikt längre, ingen kontakt. Förstår inte vad som är så svårt med att sitta i samma rum, visa varandra respekt och ha ett schysst förhållningssätt till varandra när man faktiskt tillhör samma "grupp". Nåja, dom andra mammorna var i varje fall hur trevliga som helst och deras bebisar var jätte fina.
Efter den träffen gick vi vidare till öppna förskolan. Hade sångsamling och fikade lite. Där var det lika mysigt som vanligt. Är verkligen så gudomligt glad att Xist finns, var hade jag annars kunnat få kontakt med de underbara människor som vistas där? Både personal, mammor och barn.

Efter Xist åkte jag mot mamma, bråkade med en hemlös på pendeln. Hon kan fan inte ha varit sann alltså. Jag har för mig att det finns regler för dom som säljer Situation Stockholm? Jag tackade i alla fall nej till att köpa en tidning, då fick jag minnsann höra att hon mördar sånna som mig och jag vet inte vad. Helt galen människa. När jag hade kommit hem till mamma hände inte så mycket mer som är värt att nämna.

Idag såg jag Våra bästa år hela två gånger (missade ju igår). Det är så bra, så jävla bra. Visserligen är det aningen överdrivet nu och man skrattar rätt mycket. Men det är fan spännande, jag börjar tro att det är John som har plockat alla. Ofta Maggie skulle öppnat dörren för någon utav dom misstänkta? Haha, nej gud. Får abstinens av att skriva om det. Vill bara se mer och mer. Just ja, om någon vet hur man kan få tag på allra första avsnittet. Hojta då!

Idag var vi hos S mellan kl 14-18. Idag gick det jätte bra. Oliver verkade känna sig så himla trygg med S idag. Blev helt varm i kroppen av att se hur bra de trivdes idag och hur kul och mysigt dom hade. Jag bara hoppas S fortsätter att vara ensam hemma när vi kommer dit ett tag till, Oliver blir så mycket lugnare och kommer snabbare till ro då.

Har kollat idol och helt rätt person flög iväg. Hoppas Marie Picasso flyger nästa, hon irriterar mig i allt hon gör. Usch, vilken jävla människa. Nej, nu ska jag kasta in mina grabbar i mitt rum och kolla simpsonsfilmen.

Jag måste bara börja med att kärleksförklara min laptop. Halelulia, det är så sjukt bekvämt med laptop. Förstår inte hur jag någonsin klarade mig med en stationär. Man har med sig den och all sparad information (mestadels BILDER) överallt man vill. Så jävla praktiskt.

Det gick som förra gången hos S iförrgår. Oliver var helt galet hysterisk första timmen, men efter middagen och tutta och en hel flygande från famn till famn så lugnade han ner sig. Har äntligen fått tag på familjerätten. S och Oliver ska träffas mellan kl 14 och 18 varje fredag. Eftersom S av en speciell anledning inte kan komma och träffa oss ute eller någon annanstans så får jag snällt åka dit. Undra om man kan kräva någon form av reseersättning? Visserligen är det en station med pendeln, men i alla fall. Det blir ju jag som får betala för att dom ska träffas, inte sant? Självklart är min son värd det, tvekar inte en sekund för att pröjsa typ 200 kr i månaden för att dom ska ses. Men man kan ju inte låta bli att fundera. Är det någon av mina läsare som har koll, kan jag kräva att S ska ha mat hemma till Oliver dom gånger han ska äta där eller ska jag släpa med mig? Jag får ju underhåll, mest därför jag undrar. Men men, ska fråga honom. Är han så snål att han inte har råd med det så blir jag faktiskt väldigt förvånad.

Igårkväll mådde jag riktigt ruttet. Största frossan och värk i hela kroppen. Jag överdriver inte när jag säger att varje hårstrå kändes tungt. Sen så tror jag att jag hade feber på natten, men är inte säker för jag gick fan inte upp och kollade. K var helt underbar, han tog honom på natten (dock inte amning) och så gick han upp med Oliver imorse så jag fick sova ut. Jag vet att han kan göra det ganska ofta och det känns lika guldvärt varje gång. Men det här var nog första gången jag faktiskt bad honom att göra det tror jag.

Idag verkar det vara lillfisen som det inte är som det ska med. Han har legat vid bröstet hela dagen (förutom när han var uppe med K imorse). Om jag har nekat honom bröstet och försökt leka eller göra något annat så har han bara gallskrikit, var knappt populärt att byta blöja. Men han har ingen feber, inte ont i magen och inte ont i öronen. Så antagligen har han ett sånt här dygn när han växer extra mycket och bara vill ligga och mysa för att det är jobbigt att växa så mycket. Nåja, vart bättre efter pappa hade hämtat upp och allihop och kört oss hem. Nu har han vaknat till för att bajsa, förhoppningsvis somnar han om lika snabbt som han blev pigg och bajsnödig när han vaknade till.

Och hur jävla bra var inte Days of our lives och Desperate Housewives idag? Oh my, drama. Vad hade jag gjort utan mina såpor? Jag vill inte ens veta.

Idag blir det en video, inte i nyaste lager men bilduppladdningen ville inte funka. Får hoppas att det vill funka då. I helgen har det inte hänt så överdrivet mycket alls. Träffade Sandra, åt lunch hos Janna och sen hemåt. Så såg fredagen ut. Var även lite grinig på K, vill jag tillägga. Anledning behövs inte på internet. Men kors i taket, allt var inte frid och fröjd. Men det är det nu igen. Ganska skönt att jag har fått vara sur på honom också, nu vet jag att han inte heller är helt perfekt. Oliver verkar ha drabbats utav något som påminner om århundradets PMS. Lite gulligt med alla humörsvängningar, märks att man inte är den enda.

Under lördagen så var vi inomhus, hemma. Fram tills vid 17 då vi tog bussen till Rotebro, därifrån pendeln till Märsta och därifrån bussen till Suz. Där käkade vi middag och tog igen en massa skitsnack. Suz är min gamla konfirmationsledare, hon jobbar inte längre i kyrkan och jag går definitivt inte länge i någon konfirmandgrupp. Men hon är en av få änglar utan vingar på den här jorden. Finns nog inte en enda människa som har räddat mig så pass mycket som hon (bortsett ifrån min Bunke och Oliver). När vi hade ätit och snackat en himlans massa goja så gick Suz, K och Oliver en trappa upp i hennes hus för att titta på en av hennes ormar. Tro det eller ej, jag gick också med en trappa upp. Men när Suz tog upp ormen ur terrariumet (eller vad det nu heter?) så gick jag ut ur rummet. Då gjorde min ormfobi sig riktigt påmind. Så då ställde jag mig i ett kolsvart rum och väntade tills dom var klara. Min lillfis hade tydligen klämt och känt på ormen. Så han fick tvätta sina händer innan jag kunde ta i honom. Kanske låter helt sjukt för er som läser, men jag är verkligen snuskigt rädd för ormar.

Jag trodde jag skulle ha sådan tur att Oliver somnade för natten i vagnen på väg hem eftersom att vi åkte ganska sent. Men redan i Rotebro vaknade han och sen var han vaken hela vägen hem, jag tror inte att han somnade för natten förrns vid 23.

Idag har det inte hänt mycket. Rökt 1 cigg sen jag gick upp, eller njae. En halv snarare och den var fan inte god. Så jag tänker nog inte röka mer. Om ett par timmar ska jag och Oliver åka till S och hälsa på. Förhoppningsvis tänker Oliver inte skrika så fort någon annan än jag tar i honom den här gången. Men det bör gå bra, nej nu ska vi tänka jävligt positivt; det SKA gå bra.

Sen ikväll ska jag och lillfisen åka och sova hemma hos K. Hans bil är kraj på nå vänster så han och hans polare ska mecka. Jag har ingenting alls emot att titta på när två karlar meckar bil, tvärtom. Dessvärre tror jag inte att det är så överdrivet roande för Oliver. Så vi lär väl vara en liten stund o garaget och om lillfisen tröttnar så får vi väl gå upp till K och leka där eller något. Men vi lär ju visserligen komma ganska sent om vi ska åka till S vid 17. Nåja, förhoppningsvis går allt jätte bra. Förhoppningsvis är min rygg snäll mot mig tills imorgon innan det är dags för sjukgymnasten. Hua, är trött på sjukgymnastik nu. Jag tycker hon är riktigt bra, trevlig också. Känner knappt av ryggen på hela veckan som går.

Justja, han är så söt i sin vinteroverall att jag dör. Ska se till och hitta laddarsladden till min kamera och styra upp den. Sen kommer en bild.