MARIA

Jag är glad. Jag är lättad. Jag är lycklig. Vi har pratat och det känns bra, känns jätte bra. Vi hann komma överens om att bara vara vänner men ändrade oss lika snabbt. K är inte min vän. Han är min partner in crime. Jag kan inte ens tänka tanken att bara träffa honom på en promenad eller en fika. Absolut inte utan att få hålla honom i handen eller bara kasta mig över bordet och langa en fet puss. Jag bara hoppas på att det ska hålla i sig nu. Jag vill dela mitt liv med K, finns inga andra alternativ. Har aldrig känts så självklart med någon annan. Aldrig.

Oliver har varit riktigt sänkt av förkylningen. Den allra första febern. Han har verkligen gråtit, inget skrik. Utan massa tårar och hulkningar. Det gjorde ont, så ont i mitt arma mammahjärta. Kände mig så hjälplös. När man har rensat näsan, gett koksalt och alvedon.. Då finns det inte mycket mer man kan göra. Det är så jobbigt att se honom så. Nu börjar han visserligen bli mycket mycket piggare. Har vart igång en hel del idag, till och med asgarvat. Det har han inte gjort alls sen han blev sjuk. Mitt hjärta slog många extraslag. Det gjorde det verkligen. Grunden för min sanna lycka ligger hos min son. Finns ingen liknande lycka. Min hjärteskvimp.

Jag vill bara tacka Bunke, Niclas och Sandra. Ni har visat att ni är på riktigt. Till 110%. Jag är grymt glad för er. Ni är tokigt uppskattade. Jag skulle göra det samma för er, om och om igen.