Sjukhus.

Nu är jag helt slut. Har vart ett riktigt jävla virrvarr ända sen i torsdags. Ska försöka knota ihop lite vad som hänt alla dagar..

Onsdag
Vid 18 tiden nere på fotbollsplan när Kim's lillebror tränade bröt det ut. Helt plötsligt började lillfisen bara gapa rätt ut och slutade inte förrns han somnade helt utmattad två timmar senare. Han ville verkligen ingenting. Ana att jag kände mig som en riktigt rutten mamma som inte kunde lugna mitt eget barn, min älskling.

Torsdag
Skulle egentligen åkt till min mormor men ställde in för att Olivfisen hade runt 38,7 i feber. Han åt frukost men sen sov han mest under förmiddagen, när han vaknat gav vi ipren och tog temp en timme efter det, då låg tempen på 40,7. När eftermiddagen närmade sig så hade han inte ätit någonting och var rätt krasst borta i planeten så vi åkte in till Danderyd. Dom undersökte och sa att det var ett virus i halsen och att lillskrutt skulle vara frisk till helgen, hah eller hur. Så vi åkte tillbaka hem till Kim's mamma och andades ut. Anledningen till att vi var där och inte hemma var att både Oliver's gudmor och Kim's syster skulle komma i helgen och vi alla inte ryms hemma hos oss.

Fredag
Anna och Nathalie kom. Olivfisen var ungefär som dagen innan, dock började han vägra vätska. Så nu vart det dags att dra fram medicinsprutorna och typ tvångshålla honom för att få i honom vätska. Jag menar, så länge han kissar så är det väl ändå nästan okej. Han åt små mängder fruktpuré under dagen.

Lördag
Samma veva, skillnaden är att vi måste tvångshålla honom för att få i glass. Hör och häpna, jag höll på tuppa av. Fick i honom lite Risi frutti utan tvång och lite välling genom medicinspruta. Men det vände sig i magen och han kräktes något enormt. Efter det kom allt som kom i honom ut. Han somnade vid 19 tiden och sov till 10 på söndag morgon, i princip oavbutet.

Söndag
Han vaknar och är groteskt jävla äckligt full av torkat snor i hela ansiktet. STACKARS liten. Vi ser att nattblöjan i princip är tom. Så vi ringer vårdguiden men dom menar att det säkert inte är någon fara. Efter en timme får jag panik och säger att jag visst tänker åka in för det här är inte okej, min bebis är inte okej. Inget kiss, diarré, kräkning, feber, snorig och hostig. Inte okej, inte alls. Så vi åker in till Danderyd och dom skickar oss vidare till Astrid Lindgrens för att göra en bedömning om hur vida han ska läggas in eller inte. Då började jag känna av min feber, hosta och snorighet.
Vi läggs in sent på kvällen, han somnar i princip på en gång när vi kommit in på avdelningen. Vi får order om att väga varje blöja och skriva upp vikt och innehåll på en lista. Han fick sova med dropp. Jag och Kim somnade helt utslagna. Jag med Olivfisen i en trång sjukhussäng och stackars Kim på en hård obehaglig bäddsoffa.

Måndag
Morgonblöjan var full, lättnad. Men han ville fortfarande inte äta. Totalrat. Men dricka gick, så skönt. Någonting åt rätt håll tyckte jag. Tog en vikt, den visade att han gått ner från 10,4 till 9,2. Jag fick mitt första sammanbrott. Sprang in på toaletten och bara satt och skakade samtidigt som tårarna bara forsade. Det är inte okej, små barn ska inte behöva må såhär. Det är inte rättvisst. De sätter dropp den här natten också.

Tisdag
Morgonblöjan var väldigt lätt, men han började äta. Visserligen hade han fortfarande diarré men han åt iallafall. Så vi matade honom i princip hela dagen, stackarn vad hungrig han var. Vart dropp även den natten eftersom han i princip gjorde sig av med mer än han fick i sig även fast han åt och drack hela dagen. Stackars liten. Lillfis.

Onsdag
Han äter, dricker och får behålla. SEGER. Vi blev utskrivna och fick åka hem. Så vi åkte till Kim's mamma för att hämta våra grejer där och sen åka hem. På vägen hem sov han i vagnen och vaknade på bussen, kokhett var det ute. På bussen lät han jätte ansträngd i andningen, men jag tänkte att det säkert blir bättre när vi kommer hem. Men hemma blev det värre, han kunde knappt andas. Ringde till Närakuten eftersom det är betydligt närmare än Astrid Lindgrens, men när dom hörde hur han lät via telefon typ skrek hon i luren åt mig att åka in till Astrid. Sagt och gjort.
När vi kom in till Astrid gick allt så fort, helt plötsligt sitter jag och tvångshåller honom för att dom ska ge syrgas. Då brast det. Kändes som att mitt mammahjärta gick i 1000bitar. När han lugnat sig lyfte jag över honom till Kim och gick iväg. Tårar all over Astrind Lingrens. Det visar sig att det var ett kruppanfall, ni som följt mig länge vet ju att han har falsk krupp. Så han lades in för natten igen för observation.

Torsdag
Natten var cool, han har ätit jätte bra. Vi fick veta att det var "Para influensan", ett virus som går på magen och halsen. Vi är hemma. Han ligger och sover i sin säng. Verkar må bra. Den här gången fick vi iallfall åka hem på permision så vi hade fått komma direkt till avdelningen om det hade hänt något. Nu vill jag att alla mina läsare där ute skänker en tanke till min älskade lillfis, låt honom vara frisk. Nu när jag har bloggat av mig ska jag bara krypa ner hos Kim och sova. Imorgon är det upp tidigt och gå stavgång för nu har stavarna kommit. Tjohej!


TACK THOMAS, DU ÄR DEN BÄSTA GUDFAR OLIVFISEN KAN HA!