tisdag 15 januari 2008


Mitt barns skratt, mitt barns gråt. Det häftigaste och det allra hemskaste som finns. Mitt barn, det allra underbaraste jag vet. Jag älskar hans leende, hans snoriga lilla näsa, hans kramar, hans pussar, hans tafatta försök till att säga "mamma".
Han är underbar. I stunder som dessa, när det känns som hela ens värld raserar och man tur ut sin frustration mot allt och alla, då är det skönt att kunna vila sin kind mot sitt sovande barns svettiga lilla huvud.
Jag vet att jag kanske inte har varit den bästa mamma jag kan de senaste dagarna, att jag kanske tagit ut lite av min frustration på dig, min älskade son. Förlåt. Men vi alla får panik ibland. Jag älskar dig i varje fall. Jag skulle aldrig göra dig illa, har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Inte med flit. Att du slår dig i dina tafatta första steg på jorden.. Det är något jag måste låta dig göra. Fast det svider. FAN JAG ÄLSKAR DIG. Du och K är det finaste jag vet. Det allra bästa jag har. Tack för att jag får dela mina dagar med er.

2 kommentarer:

Anonym sa...

han är så bedårande :D!

Anonym sa...

/// madeleine