Nu är jag sådär snuskigt lat och snyltar på grannens internet igen, för jag orkar inte hämta internetsladden. Jag borde fan skämmas. Usch. Dock väl har jag orkat hämta kamerasladden. Nu är ambitionsnivån nästan tillräckligt hög för ett fett kors i taket.

De senaste dagarna har varit bra, det har vanligt vanliga dagar. Inget förträffligt nytt som har hänt. Förutom idag då, K's lillebror fyllde år så vi sov där igår, så vi kunde fira honom idag. Dessvärre var inte jag så lika stort firhumör som de flesta andra verkade vara. Somnade 22 natten till idag och vart väckt av Oliver vid 02:20 och hölls vaken ända tills han ville gå upp och hade varit vaken och slutligen kände för och vila en stund vid 12. Gissa om jag var trött. Vet inte vad det var för grej, han skulle ha bröstet i munnen hela tiden, nappen dög inte. Även om han knallsov så vaknade han bara jag rörde mig och försökte ta bort det och byta ut mot nappen, då var det gallskrik. Helt sinnessjukt. Helt läskigt. Jag tycker så synd om honom när han sover dåligt, tycker det är synd att han inte verkar lyckas komma till ro riktigt ibland.

Annars idag så fick jag, K och Oliver feta sightseeing rundan på bussen när vi skulle hem till mig från K. Brist på tålamod (som jag lider av grovt när det gäller att vänta på allt som har med SL att göra) kan få en att fatta väldigt dumdristiga beslut. Vi hade precis missat bussen till Jakobsberg och det var en kvart tills nästa kom, då tänkte jag (smart, eller INTE) att vi lika gärna kan ta en buss till Spånga eller Barkarby och ta pendeln därifrån eftersom att vi ändå ska till Kallhäll. Moaw, varför tänkte inte jag på att alla dom där jävla bussarna lika gärna kunde vart för turister som vill se lite mer? Runt och runt och runt. Pain, men vi kom i alla fall hem till slut.

Då tog jag och Oliver en tripp till Anki och lilla Isaak. Han är liten (visserligen stor till storleken men fortfarande två dagar yngre än Oliver;) Där åt vi glass medans ungarna busade på golvet. Var där i kanske 2 timmar, sen knatade jag hem till mig, där K så snällt väntade. Usch vad jag saknade honom bara på den lilla stunden.

Jag bara hoppas på att this is it. Jag, K och Oliver. Det känns som att vi tre är så lyckliga tillsammans. Jag är lycklig på riktigt. Fan vad jag älskar det. Verkligen. Längtar så jävligt tills vi får våran lägenhet och kan vara bara vi tre, i vårt gemensamma egna hem.. Alldeles på riktigt.

Har dessutom pratat en bra stund med S på msn och jag är glad. Vi kommunicerar, som folk. Jag hoppas det blir bra. Verkligen. Så Oliver får sin pappa och S får sin son, på riktigt. Så som det ska vara. Jag och Oliver ska i alla fall dit en stund imorgon, efter vi har varit hos BVC på halvmånaderskontroll och Tuberculos vaccination. Förhoppningsvis är det sista vaccinationen innan han blir ett år. Ska bli intressant och se hur mycket han har lagt på sig. Jag tycker han har blivit himla pluffsig om kinderna.

Åh, ett sånt kärleksrus. Jag älskar min son. Så mycket. Ja, nu slutar jag skriva. För nu försöker jag sätta ord på känslor som inte skulle kunna beskrivas för någon som inte upplevt det själv. Ni andra föräldrar som läser, ni vet. Ja, ni vet på riktigt.

Idag mår jag illa. Men det är det värt. Hade ruskigt kul igårkväll. Men ska ta det lugnt ett bra tag framöver. Jag hade tänkt att skriva något långt och fint och bra, men jag vet inte hur det här kommer sluta för jag blir yr och mår illa bara av att titta på datorskärmen. Jag är iallafall jätte nöjd med gårkvällen, önskar bara att det var möjligt att ha så kul och missbruka alkoholmängd så pass hårt som jag och somliga andra gjorde utan att må som pest OCH kolera dagen efter. Fy slatan i gatan.


Det var lite jobbigt att lämna Oliver igår, men det var lättare än de andra två gångerna jag har gjort det sen han föddes. Var skitjobbigt att åka därifrån. Men när tredje cidern var nere så var det helt cool. Visst saknade jag honom, men jag visste att jag var allt för alkoholpåverkad för att vara kapabel till att ta hand om honom. Men blää, jag tycker inte om att vara ifrån min lillfis. Men tydligen så mår man bra av att vara ifrån och göra annat ibland. Ja, det var så jävla kul.



Jag måste bara skriva att jag älskar dig Bunke. Tack för en helt underbart rolig kväll. Du vet att jag alltid kommer finnas kvar och alltid älska dig också :) Det säger jag inte bara på fylleryllan. Jag är så otroligt tacksam för att jag fick syn på dig där på hovet den där hockeymatchen för typ 5 år sedan. Hade jag inte träffat dig där och då vet jag inte hur jag hade överlevt, hur jag hade mått och vart jag hade stått. Tack för allt Bunke. Genom allt, det är du och jag. Min absolut bästa vän.

Det kom inte hit någon Tickelitus idag, stackarn hade feber och så. Inte alls skoj. Men imorgon kommer han. Så mys. Jag tycket det är så underbart att få ställa upp för mina vänner, framför allt för Sandra då hon gjort så mycket för mig. Sen är det bara otroligt jätte kul att passa Tickelitus också. Ska möta Tobbe och Tickelitus 7:45 imorgon bitti i Jakobsberg så det blir en snabbis i bloggen och sen en efterlängtad dejt med kudden. Förhoppningsvis så bestämmer sig K för att inte snarka livet ur sig inatt så man får sova inatt. Oliver har vart så himlans solstrålig av sig idag. Ätit jätte duktigt, har knappt ammat mer än när det var dags för nattning och insomning på dagen (vilan). Jätte skönt att slippa ha tutten i vädret nästan hela dygnet.

Tolka mig rätt, jag älskar att amma min son. Men han är så stor nu och blir inte så pass mätt på bröstmjölken att han håller sig på det längre än någon timme och det är ganska jobbigt att inte hinna med mer än att amma hela dagarna. Började kännas som det gjorde när han var nyfödd, som att allt man gjorde var att amma. Jag saknar det. Jag saknar hans ihoptrycka ansiktsdrag, han såg lite ut som en gammal gubbe. Fast mycket sötare och vackrare än alla andra gubbar jag har sett. Jag saknar att ha lite svårt att gå mellan mitt och mammas rum på BB, med en liten bebis i den där plastvagnen som man drog bort till matrummet.

Fuck it, jag hade skrivit massor så loggades internet ur (eller ja, jag snyltsurfade på nån grannes trådlösa så jag får väl skylla mig själv). Det var bara det över det här som hann sparas. Nåja. Jag måste i alla fall dra mig mot sängen. Får väl lägga mig där och sura över att jag är så dum och osmidig. Tur iallafall att utkastet sparas automatiskt lite då och då med blogger, hade jag suttit på den gamla hade säkert allt försvunnit som en jävla avlöning.

Som slutord vill jag bara skriva att jag älskar mina "äckliga" bristningar. Visst dom kanske inte är så snygga, men ingen är perfekt. Alla människor har bristningar på ett eller annat sätt, tur bara att mina sitter på utsidan. Det finns ju dom utan personlighet också, som behöver fylla sitt liv med drama och konflikter för att tiden ska kännas värdefull. Tack Gud, för att jag inte är sådan.

Imorgon blir det långpromenad föresten (hade skrivit om det innan, hah). Jag och K går hem med fisungarna från min mormor till Kallhäll imorgon när han kommer tillbaka från vårdcentralen. Ktjaping. Sandra och Tickelitus ska få egna färger på sina namn i min blogg från och med nästa inlägg. Det förtjänar dom eftersom att dom nämns i nästan varje inlägg, precis som K och Oliver. Sådetså.

Slutord (på allvar den här gången); Våra Bästa År och Desperate Housewives är ju bara för jävla bra!

Nu har jag blivit sämst på att blogga. Borde dra mig själv i örat. Idag har det hunnits mer betydligt mer än vad det känns som att det har hunnits. Åkte från Kallhäll med 9 tåget, hah, jag o K hittade till sjukgymnasten på första försöket, vi kanske borde bilda ett orienteringslag. Nåja, hos sjukgymnasten gick det iaf jätte bra. Jag har knappt känt av ryggen idag på hela dagen, sen vi kom därifrån. Jätte skönt. Visserligen gjorde vissa av övningarna sjukt ont, men det är väl bra att hon kommer åt det som gör ont, eller vad man nu ska säga.

När vi kommit hem därifrån så lagade vi lunch (korv med bröd och potatismos). Efter vi hade ätit så vilade vi. Jag i min säng och K och Oliver i syrrans. Behövde få vila själv. Satan så skönt det var. Sen så var vi uppe och lekte ett par timmar, sen kom Malin förbi. Och så käkade vi middag (potatis, köttbullar o gräddsås). Lagad mat två gånger på samma dag, fan vad man känner sig ambitiös.

Oliver strulade inte med nattningen varken idag eller igår, skönt. Och maten bara vräker han i sig nu, så kul. Så skönt att det går framåt. Dock verkar han besväras av mardrömmar eller liknande, vaknar nästan varje natt och bara skriker. Ingenting duger, jag får inte ens ta i honom. Det blir så frustrerande när man inte kan göra nåt. Men som tur är duger K lite halvdant, han går över och börjar snyfta, blir nedlagd i spjälsängen så får jag lägga mig som en orm med handen in så jag håller om honom genom spjälorna, då kan han somna om.

Ringde runt lite och kollade med utbildning och så idag, ska plugga upp mina 250 IG poäng från gymnasiet på distans nu under föräldraledigheten hade jag tänkt. Vill läsa Psykiatri på 200 och Psykologi A på 50. Bara hoppas på att dom är tillmötesgående när jag väl får tag på någon. Har ringt och krigat efter en studievägledare i princip hela dagen, beep beep. Upptagen konstant.

Nej, nu ska jag ta och lägga mig och försöka sova. Tobbe kommer hit med Tickelitus imorgonbitti. Så imorgon blir det fullt ös medvetslös. Dags att dejta kudden minnsan.

Jag ligger och tänker och undrar. Funderar på vart och vem jag skulle varit idag om jag inte hade fått Oliver. Jag hade ett fåtal planer på vad jag ville efter gymnasiet, men inget bestämt. Så planer vet jag inte om man kan kalla det. Jag var tillsammans med en helt annan snubbe när jag började gymnasiet, vi sa att när jag började 3an skulle vi försöka bli med barn. Det var något jag verkligen ville, kanske var därför jag mot alla odds fick min lillfis?

Jag minns i alla fall att när jag precis börjat 2an så satt jag och kikade i en universitets katalog. Jag ville läsa på Luleås Tekniska Universitet. Jag skulle läsa förskolelärar utbildningen med musikinriktning. Den "drömmen" (om den nu fanns så länge att den kan kallas för dröm) var det bara att kasta bort så fort jag fick pluset på stickan. När jag fick det där pluset fanns ingen återvändo, jag satsade allt på att klara skolan och bli någolunda vuxen.

Jag vet inte hur jag har lyckats, men jag känner mig iallafall betydligt mer mogen och förståndig nu än för ett år sen. Jag vet inte om det är för att det har gått ett helt år i mitt liv som jag har mognat eller för att jag har fått ett så otroligt stort ansvar. Jag ser det ansvaret som något jag valde att få. Inget jag blev tvingad till. När jag fick mitt plus visste jag att det var det barn i min mage som jag ville ha, fast han än så länge var så liten. Ja, han var nästan ingenting (om man nu kan skriva så?) i storlek, men för mig var han redan allt. Det fanns inte ens då något som jag inte skulle göra för det lilla liv som växte i mig och som nu är den finaste jag vet.

Jag bara undrar vem jag skulle varit, vart jag skulle varit och hur mitt liv skulle sett ut. Men samtidigt vill jag inte veta. Jag är livrädd att ens tänka mig ett liv utan min son, inte heller så kul att tänka på hur allt skulle varit utan K och Sandra.

Jag och Sandra återfann varandra under graviditeten och blev tighta så fort vi började umgås med våra små fisar. Jag tror inte att vi någonsin skulle hittat tillbaka till varandra om inte vi hade fått våra små (egentligen världens största) underverk.

Ja, för att sammanfatta det så är jag nog rätt nöjd med mitt liv som det är. Jag har underbara vänner, en fantastisk familj, världens finaste pojkvän och världens finaste, vackraste, gulligaste och mest underbara och älskade Oliver. Tack världen, tack för mitt värdefulla liv.

Jag kan bara inte släppa vad Mats (min idrottslärare) skrev i min studentmössa: "DU vet vad livet går ut på". Nu förstår jag. Tack Mats och alla andra lärare på Didaktus, ni gjorde allt det här möjligt. Ni öppnade mina ögon. Jag kommer alltid minnas er allihop och sakna er.

Idag har vart en tokmysig dag. Den började dock inte så tokmysigt. Vaknade och min sista cigg var borta. K hade alltså tagit min morgoncigg innan han åkt till vårdcentralen för att sedan komma tillbaka. Det var bara mer tur än skicklighet att jag och Oliver sov till kl 10:30 och han var tillbaka 40 minuter senare, hade lillfisen vaknat som vanligt hade jag fått vara utan cigg i över två timmar. Då hade jag inte varit så överdrivet roligt. Hua, bad start. Tur dock att en dålig start på dagen inte alltid behöver innebära att hela dagen blir helt kass.


Syrran kom förbi en sväng efter någon DM-match i skolan. Sa hej, pussade på Oliver och så käkade vi lunch och fnissade lite innan hon duschade och gick tillbaka till skolan. När K åkte hem fick jag ryck. VILL INTE SITTA HEMMA MED LILLFISEN OCH RUTTNA. Så jag åkte in till Jakobsbergs centrum. Mötte upp Malin, Lillen och Kevin. Sen gled vi runt där och var lite glassiga. Hejhopp! Jag köpte inget onödigt. Köpte bara vad Oliver behövde. Han fick en ny t-shirt (visserligen har han en exakt likadan hemma hos S, men den ser jag nog aldrig röken av igen), ett par fodrade jeans (no more overall in the åkpåse på ett tag, bara jacka), en pyjamas och en tjocktröja och allt i strl 74. Oh my, nu är han stor.


Sprang på en av mina fd grannar och hennes nyfödda. Tussenuss, kan inte tänka mig att Oliver har varit så liten, nej det har han säkert inte. Men fin var han, ack så fin han var. Efter hela den baletten bar det av hem till Malin. Jenny kom över också, vi käkade Tacos och kollade på idol. Rätt människa åkte ut, tjoho. Hoppas på att Marie åker ut nästa gång, gillade visserligen henne i början men nu tråkar hon ut mig. Bara för att bevisa att hon inte är en fjortis behöver hon inte spela kärring istället. Ärligt talat, hon såg fan ut o vara 50+ i kvällens idol.



Oliver var jätte bökig att natta ikväll. Han somnade första gången hos Malin, vid 22. Efter att ha bajsat mitt i nattningen och haft sig. Flyttade över han till vagnen och han fortsatte sova. Sen vaknade han och höll sig vaken typ hela vägen hem. Så man kan väl säga att han somnade för natten 23:30, det är alldeles för sent, jag borde fan skämmas. Nej, usch. Så ska jag inte säga, det är fan inte ofta det inträffar att han är vaken så länge. Jag får helt enkelt ställa en klocka och väcka honom i tid imorgon helt enkelt. Imorgon ska jag förhoppningsvis iväg och se syrrans final i S:t Erikscupen, beror på hur pass frisk pappa är. Dessutom ska jag få en ny, snygg och stor bäddsoffa som man inte sover direkt på golvet i. Eller njae, nygammal. Får den av Jannas pappa som ska flytta och förhoppningsvis är den i ett primaballerina skick. Dessutom finns det en låda under den som innebär mer förvaring. YES.

Jag är så trött på alla dessa dramaqueens som finns (ingen nämnd, ingen glömd). Jag anser dock att en människa har ett jävla intresse av ens liv om människan i fråga sitter och läser min blogg och använder det som argument, eller har jag fel? Nåja, jag orkar inte ens ta åt mig av vad folk säger,skriver och gör. Oh my, lägg bara ner alla fjortisfasoner. Vi är vuxna människor och har barn, våga växa upp!

Det var inte Ammi jag menade i mitt förra inlägg då jag skrev om ett äckel. Blev ganska felformulerat då jag var trött när jag skrev inlägget och blandade ihop en massa saker. Jag ber om ursäkt för missuppfattningen.

Vem jag menar är egentligen inte relevant. Om människan i fråga läser bloggen känner den nog igen sig själv på beskrivningen.

Orkar inte skriva mer idag, har inte hänt så mycket. Kryper ner hos K och mår bra nu istället.

Idag har vi hunnit med en massa. Oliver käkade nästan all äppelmos med gröt till frukost (jag vet att det borde vara tvärtom, alltså gröt med äppelmos men då äter han inte). Efter frukosten lekte vi i någon timme, sen vilade han. Lilla tussnusse. Det finaste jag har, verkligen. Sen bar det av till Xist med Sandra och Ticke. Hon hade med sig Äcklet och hennes son men dom försvann ju från Xist som en avlöning, det kan man väl tacka gudarna för. Jag tycker verkligen att människor som särar på benen för allt som rör sig och ljuger så dom tror sig själva är äckel, riktigt äckliga. Ja, det tycker jag faktiskt.

Bella kom in till Xist en sväng med lilla Flis också, vilken prinsessa hon är. Så söt, ack så söt hon är. Körde sångsamling och käkade lite. Efter Xist så mötte jag upp K vid tåget, en sån lycka. Blir helt till mig varje gång jag ser honom, även om det är på 100 meters avstånd så ser jag att det är han, jag vet det. Känner det på mig. Min lycka, den känner jag nog igen på flera mils avstånd.
Vi åkte hem, käkade och sen bar det av till närakuten. Vi är allt ett gäng fräscha människor (eller inte). Vårt dreamteam är inte krassligt, jag har ont i ryggen, K är sjukskriven för axeln och Olivfisen har ögoninflammation. Smäckert.

Stackars lillfis. Men ögoninflammation ska tydligen gå över på någon dag eller fyra så det skulle inte vara någon större fara med honom. Han är i alla fall pigg och glad som vanligt, ätit mat 3 gånger idag också och jätte mycket varje gång. Så duktig, min lilla fiskorv. På bussen hem från närakuten träffade vi på Vio. Älskade kärring. Nu är vi hemma, ska kolla på film. The In-laws blir det ikväll. Har sett den förut och är dessutom så jävla trött. Så då kan jag somna utan att tycka att jag missar något.

Imorgon blir en lugn och seg dag. Lär bli någon liten promenad med Olivfisen annars så stannar vi nog bara inne och leker och myser. Jag vill ha en sån dag. Jag skulle helst av allt bara vilja ha en dag där jag bara kunde ligga och dega med K hela dagen, men ändå inte. Det innebär att jag måste vara ifrån min lilla skitunge, det vill jag verkligen inte. Så det blir nog inte än på ett tag. Nåja, kramkalas och film nu.

Idag har varit en jätte mysig dag. Dock var natten ganska jobbig för oss allihop i lägenheten. Oliver vaknade som en klocka 02:51 (samma tid som han föddes) och gallskrek helt otröstligt i säkert en timme. När jag hade kämpat i 40 minuter la min stackars rygg av. Jag hann precis få ner honom (skrikandes) i sin säng innan jag föll ihop. Det var skitläskigt, jag svimmade fast ändå inte. Alltså, ryggen vart helt varm och jag blev snurrig i bollen och sen så föll jag ner över datorstolen. Sjukt läskigt. Men då tog K över, jag fick röka och dricka saft. Oliver somnade till slut om, vaknade flera gånger under natten och skrek, så imorse när det var dags och gå upp var det inte många pigga miner.

Jag lagade lunch idag, kors i taket. Efter disken var tagen och alla påklädda tog vi en promenad ner till Kallhälls centrum (inte så mycket att se), köpte morotspuré och pärsonsoda. Sen travade vi till bilskolan och hämtade en prislista (jag ska ta det där jävla kortet innan jag blir 21). När vi kom hem till mig igen så lekte K och Oliver ganska länge. Olivers ena gudmor kom förbi här på kvällen och latjade lite med lillfisen hon också.

Han har varit en solstråle idag. Glad nästan hela tiden, ätit fast föda hela 3 gånger idag och vart jätte mycket på golvet och lekt själv. Så skönt, min rygg var inte på topp efter nattens övningar. Och inte fan har dom ringt från vårdcentralen heller, imorgon ringer jag nog dit och är arg. Vill veta vad det är för fel, för det gör faktiskt jätte ont hela tiden.

Kollade inte på Våra bästa år idag, känner mig som en riktig svikare. Men får ta och bänka mig framför både reprisen och avsnittet imorgon innan det är dags för Xist med Sandra och Ticke. Dock kollade jag och Olivers gudmor på Desperate Housewives (hur jävla bra är det inte nu?), jag saknar dock Bree, vart är hon?

K sover hemma ikväll, jobb imorgon. Fasiken vad tomt det är. Jag vet att vi ses imorgon igen och ja, jag vet att vi praktiskt taget sitter ihop. Men jag tycker det är så äckligt mysigt att sova varmt och nära, faktiskt.

Justja, till det jag glömde få med igår; Nu funkar kommentarfunktionen utan att man ska behöva registrera sig och skit. Så jag skulle vilja veta lite om vilka det är som läser min blogg och varför ni läser just min blogg :)

Ojojoj, ana att jag känner mig duktig. Jag har haft en bra dag och gjort mycket.

Gick upp med lillfisen vid 9, gjorde frukost och väckte pappa. Efter frukosten åkte vi till Jakan och träffade S och hans mamma. Var väl där en timme, Oliver fick fina leksaker och kläder. Jag tycker det gick så himla bra den här gången, förstår bara inte vad det är som inte går att göra med Oliver som får honom att må bra när jag inte är där? Kanske är just det att jag inte är där som stör Oliver.. Men jag kan lämna honom med min mamma utan tjaffs, nåja. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden.

Just jävlar, det var en hel del saker både idag och igår som jag tänkte på under dagen att jag bara måste måste ha med i bloggen, men som vanligt blir det hjärnsläpp när man väl sätter sig här. Måste bara påpeka att jag, Malin och Emelie blev jagade av helt fucking crazy fågeljävlar igår vid ankdammen. Hua, kommer aldrig våga låta Oliver gå i närheten av dom där skabbiga fåglarna.

När jag kom tillbaks till Jakan så kilade jag och Malin faktiskt hem till Anki och Isaak. Sikken stor och snygg liten kille. Vi snackade en himlans massa goja och kollade på våra bästa år (som för övrigt var galet patetiskt dåligt idag). Efter det travade jag och Malin hem till mig och slängde i Oliver lite mellis innan han somnade.

Åkte till IKEA och mötte upp pappsen där. Köpte hem lite nödvändigheter och två ramar jag har kollat på länge, ni kommer få se dom när mitt rum är klart och jag lägger upp bilder. Sen åkte vi hem. Pappa åkte iväg till sitt möte. Då tog jag och badade lillfisen och lite så. Nu sover han, har sovit sen strax innan 21, men vaknade när jag lyfte över honom till sin säng och strulade väl i en sisådär 20 minuter innan han somnade om. Men nu sover han. Skönt.

Oliver är ett halvår nu, idag. Shit. Det har gått alldeles för fort. Alldeles nyss var han ett litet kolli som knappt kunde hålla huvudet uppe. Han är så stor, min solstråle. Tack min älskling, för att du har skänkt mig det lyckligaste halvåret någonsin. Det finns ingen som är så viktig som du.

Nu ligger K nere på min säng (som på dagarna är en bäddsoffa) och jag har abstinens, inte sett hjärteskvimpen på över 24 timmar så nu slutar jag skriva och kryper ner där istället.

Hua. Det här är nog första gången jag sätter mig ner och kopplar av sen flytten började ta fart på allvar med packning hit och dit. Har inte Oliver vart på mig så har jag haft en massa annat att packa upp och böka med. Men nu sover han och det är bara två kartonger (inne i mitt rum) att ta itu med. Så efter jag har röjt så det ser okej ut här inne ska jag nog unna mig själv att sitta vid min nya bärbara dator (TACK MAMMA).

Jag börjar tro att mina kära son har någon slags halvårstrots eller något. Han är galen idag. Vill inte äta, vill inte sova, vill inte leka, vill inte sitta still.. Det enda som verkligen har varit dugligt idag har varit att ligga vid bröstet och promenaden vi tog med Malin och Emelie. Eller så har han bara en dålig vecka?

Det blir riktigt fint här inne, ska ta någon bild eller fem när det är klart så kan folk få se hur äckligt snyggt och RYMLIGT (jämfört med innan) vi bor. K har varit en ängel. Inte bara packade han nästan allt åt mig, utan han skänkte mig dessutom sin bäddsoffa och tog en av mina sängar hem till sig och så har han hjälpt mig och pappa något helt galet.

Jag har ingen aning om hur många jävla flyttlass som har gått, men nu är allt här. Så nu återstår det "bara" att packa upp allt och komma i ordning. Jag tror att det kommer bli sjukt bra när allt är klart. Men just nu känns hela lägenheten som ett jävla förråd.

Usch, jag har lite dåligt samvete. Jag skulle gått över och träffat Anki och Isaak idag (vi är faktiskt grannar nu), men efter allt med Oliver och min rygg idag så orkar jag knappt säga hepti. Men imorgon får jag tametusan ta mig i kragen och trava iväg till Anki en liten stund.

Det här inlägget har ju tagit lagom lång tid att skriva, började vid 19 tiden och innan jag nu har kommit fram till att jag faktiskt inte har mer intressant att berätta än att Oliver är jätte tidkrävande (sötnosunge) och att jag inte har packat upp allt än men att jag redan trivs bättre.

Nu ska jag börja natta lillen, för desto fortare han somnar desto fortare hinner jag röja här inne och gå och lägga mig. Och när jag vaknar är det måndag, då får jag träffa K igen. Varje sekund du är borta så känns det som att vårat dreamteam inte är helt, så är det ju. Det ska vara jag och mina grabbar...

Jag har fortfarande jättejätte ont i min rygg. Ännu ondare än igår. Var hos min husläkare idag. Jag har tydligen sne rygg, så jag felbelastar automatiskt och får ont. Det är ju jävligt lysande. Så imorgon blir det röntgen, står även i kö till sjukgymnasten. Vad bra, då går både jag, morsan, mormor och syrran hos samma sjukgymnast.

Jag är trött på att bråka med min son om nattningen, det är helt galet vad Oliver håller på bråka. Har hållt på med honom i över två timmar nu och han sover fortfarande inte. Nu är K inne med honom och duttlar. Hoppas han har större framgång än jag, jag är så trött i min rygg. Så jävla trött. Det spelar ingen roll hur jag sitter, ligger, står eller går. Det gör för jävla ont i alla fall.

Malin sov här igår, alltid lika trevligt att träffa henne. Dock vart det jävligt jobbigt att somna, är van att somna till TVljudet, K är alltid vaken längre än mig och somnar när han ställt TV'n på sleeper eller vad det nu heter. Och Malin kan inte sova om det är minsta lilla ljus. Knepigt. Dålig kombination det där.

Oliver fick välling idag för första gången, han var lite skeptisk i början. Men till slut gick det alldeles jätte bra, han drack 80 ml. Det är nog ganska bra för att vara första gången, i alla fall för att vara Olivfisen.

Men jag orkar inte nu, varför sover inte min son för? De senaste nätterna har han vaknat och skrikit flera gånger, helt sanslöst hysteriskt. Och nu verkar det som att han inte vågar somna, för så fort han håller på somna in åker nappen ut och gallskriket kommer. Jag vill bara få sova. Min rygg plågar mig, har tårar i ögonen större delen av dagen, det är så jävla jobbigt. Tur att jag har Oliver, då kan man iallafall fokusera på annat än smärtan ganska många stunder på dagen.

Nåja, imorgon blir det att gå upp tidigt. Vid 7 kommer pappa förbi med flyttkartonger och då är det bara till att börja packa. Sen så kommer mormor förbi vid 10, då ska hon få passa Oliver och K ska packa lite åt mig, medans jag går till sjukhuset på röntgen. Jävla skit, jag hatar min rygg just nu.

Oliver har annars ätit jätte duktigt idag, både lunchen, melliset och vällingen på kvällen. Nu ska jag se efter om han vill ha lite mer välling, bröstet totalratar han. HUA.

Jag har ont i min rygg. Det gör jätte ont. Min son har jävlats och somnade för ungefär en halvtimme sedan, alltså typ 22:45. K är inte här. Jag har fortfarande jätte ont i min rygg. Två jävla veckor har jag haft ont i min jävla rygg. Nej usch, ska till vårdcentralen imorgon och dom får fan visa att dom har lite stake i sig och styra upp min rygg, för det här funkar fan inte.

Men jag har haft en bra dag i alla fall. Jag har gått jätte långt (för att vara jag) idag. Tog en promenad med Oliver och hans gudfar idag, vi gick till Barkarby och tillbaka. Kanske inte en värstingpromenad, går säkert så långt en heldag i centrum eller på outlet också, men det kändes långt. För vi gick.. och vi gick.. och gick.

Nu börjar flytten närma sig, jag är riktigt exhalterad. Känns så skönt att komma bort från det här rummet, har nästan känt mig fängslad dom senaste dagarna för jag vet att jag kommer komma till så mycket mer utrymme än vad jag har här. Är så jävla glad för att jag har två föräldrar som ställer upp och bryr sig så himlans mycket som mina gör, fast vissa dagar är dom kanske inte alltid lika bra på att visa det. Jag vet så otroligt många människor som inte ens har i närheten av det stöd jag har. Det är synd, för jag ska alltid finnas där för Oliver (och självklart mina andra om jag får några fler).

Undra vad det beror på egentligen. Jag kan tänka mig att mina föräldrar är så olika på att visa hur dom bryr sig pga deras helt totalt olika familjeförhållanden under uppväxten, men att inte klara av att visa att man bryr sig alls.. Det greppar inte jag. Det är som ett helt annat språk för mig.

Nu saknar jag K. Han har visserligen inte alls varit borta i så många timmar, men det är tomt ändå. Jag är kär, jag är så kär att det är patetiskt. Känns som att jag har blivit som alla kära människor jag äcklades av när jag var tillsammans med S. Kanske för att jag aldrig var såhär snuskigt lycklig med honom. Jag älskar att känna såhär. Jag är above the clouds. Så jag skickar en stor fet ursäkt till alla kära människor jag kollat snett på.

Jag har en pojkvän som bryr sig. Som ställer upp. På riktigt. Jag tror jag förtjänar det här i alla fall, jag vill verkligen tro det. Fan vad sliskigt lycklig du gör mig, K.

Idag har varit en nästan bra dag. Jag har kommit ganska långt med förberedelserna inför flytten känns det som, kan dock inte packa ner allt för mycket eftersom att jag behöver Olivers saker och jag har inte fått hit mina flyttkartonger än. Har lyckats tvätta upp hälften av mina kläder, så innan fredag borde allt vara rent och relativt torrt. Shit, jag blir nostalgisk. Nu ska jag aldrig mer bo här, i mitt rosa rum. Det är skönt men ändå läskigt, man är vuxen nu, så ett så organiserat boende som möjligt är det som lockar mest. För bara 4 år sedan hade jag aldrig flyttat härifrån. Rummet är nämligen rosa och har altandörr.

Min syster tar över mitt rum, hon är 14. Så gammal var jag när jag fick rummet också. Jag hoppas hon har minst lika stor glädje av det som jag. Justja, jag har blivit erbjuden en lägenhet. En trea på 70,3 kvm i Råby. Jag hoppas bara som fan att jag får den. Men måste bråka med Upplandsbro's socialkontor först. Behöver ekonomiskt stöd tills Oliver får dagisplats och jag kan börja söka jobb och jobba.

Det här med att ge Oliver middagspuré funkar inge vidare, han är för trött just den tid på eftermiddagen som är lämplig. Så från och med imorgon gör jag ett försök med att ge honom lunch vid 11 istället. Bara hoppas på att det funkar bättre.

Var en sväng på Xist idag med Sandra och Ticke. Lika mysigt som vanligt där, förutom att vissa människor kan bete sig så drygt. Vi tog iaf en fika, våra småpojkar lekte med Lucas och vi samtalade en hel del med hans rara mamma.

Tog en sväng förbi Malins mamma på vägen hem från pendeln och sa hej, efter det vart jag bjuden på mat. Nu ligger lillfisen och sover, han somnade för natten redan vid 20:30, jag vill inte ens tänka på när han kommer vilja gå upp imorgon. Hua.

Nu har jag bestämt mig. Jag ska tacka nej till lägenheten i Råby i vilket fall, hah det tog ju lång tid. Jag vill inte bo där. Jag vill bo i Järfälla, så desperat att komma hemifrån är jag inte. Att bo hos min pappa är faktiskt en trygg och bra tillfällig lösning. Hellre att jag bor där med Oliver tills jag hittar något jag verkligen vill ha istället för att flytta runt med Oliver bara för att jag inte vill bo hemma, vad ger det för trygghet och stabilitet?

Ska nog sälja min stationära dator också. Säljer den nog till syrran, mamma och pappa får köpa lös den åt henne. Sen fixar jag nog en bärbar, tar på avbetalning på typ Siba. Allt jag vill ha datorn till är att blogga. Mina bilder kan jag bränna ner på cdskivor och spara. Så får se till att hitta en dator med brännare, för jag har många minnen jag inte vill kasta bort bara.

Tänkte också på att jag sitter så jävla mycket vid den stationära, märker bara på idag (säkringen gick på nätagget igårkväll) att jag knappt suttit vid någon dator alls, bara när jag verkligen haft tid över och inget annat att göra. Mycket skönt, mindre skärmtid bidrar till betydligt mer kvalitetstid med K. En så mysig kväll som vi haft ikväll har jag inte vart med om sedan i början när vi träffades, det är mitt fel. Jag är fan beroende av min dator.

Jag har haft groteskt ont i ryggen i två veckor nu, idag har jag ont oavsett om jag går, sitter, ligger eller står. Så imorgon bitti ringer jag till Vårdcentralen och bokar en tid, kan inte gå såhär. Orkar knappt bära på min egen son. Det är kass skit.

Nej, nu blir med mer kvalitetstid till min stora älskling.

Nu ska jag skriva ett inlägg tillägnat åt AIK F93 och deras assisterande tränare Mankan.

Jag vet inte hur många av mina läsare som följer efterlyst på Tv3, men i förra veckans program så berättade Hasse Aro om Mankan. Det berättade hur omtyckt han är av sitt fotbollslag (ja, han kallas lagets "pappa"), hans fru var med och delade med sig av sina känslor och sedan berättade de vad som hänt.

Han hade vart ute på någon pub i Solna och tagit någon öl, sist han sågs så handlade han på statiol vid Skytteholm. Morgonen efter hittades han medvetslös mitt på B-planen (tror jag det var?) på Skytteholm.

Sedan han hittades för lite mer än en vecka sen har han varit medvetslös, nu har hans chanser förvärrats. De har hittat hjärnskador så hans chanser ligger nu på 50-50.

Jag känner inte honom personligen, men jag känner min syster. Hon spelar i laget han tränar. Efter att ha hört hur hon har berättat om stämningen i laget, hur de har spelat med röda band för att hedra Mankan osv. Jag tycker det är hemskt? Vad lever vi i för jävla värld?

Mina tankar går till Mankans familj och AIK F93.

Ny blogg, tänker bara fortsätta som vanligt.
Ni som undrar varför jag bytt blogg så är det för att jag är så otroligt trött på att allt går så segt där för mig. Så nu hoppas jag på bättre lycka här istället.

Idag var jag nere på skolan och lämnade tillbaka en massa kurslitteratur som legat här och samlat damm sedan jag tog studenten, hah. Jag trodde aldrig jag skulle komma iväg och göra det men tydligen så fick jag ett himla spring i benen efter ett enda telefonsamtal..

Dagen hade börjat med ett riktigt pisshumör från min sida. Oliver har börjat vakna och skrika på nätterna, mardrömmar säger folk. Men det spelar ingen roll, jag hatar när mitt barn är ledset oavsett anledning. Så det var bara att försöka bita ihop och trava upp där på morgonen med lillshajten, men som tur är så gick K upp med honom så jag fick vila en liten stund till i allafall. Efter en jävla massa gnäll och sura morgonminer från min sida så ringde telefonen. Det var en gammal klasskompis från gymnasiet (hah, så vuxen man kände sig när man fick skriva så?) som ringde. Hon är tillbaka från London och var nere och hälsade på i skolan, så jag tog med Olivfisen och gled dit. Det var grymt att se henne igen. Verkligen en härlig känsla. Hon var min stora stöttepelare under hela sista året med lillfisen i magen. Var grymt, helt grymt.

På hemvägen gick vi förbi Madde en sväng. Snackade lite skit, sen vart lillfisen hungrig så då bar det av hemåt. Hah, jag lurade i honom min hemlagade mat idag. Tinade upp lite av potatisen jag fryst in och blandade med morotspuré och han slukade det på en gång. Efter det så kom K, mys. Det är galet vad jag hinner sakna honom på bara ett par timmar, helt sinnessjukt.

Oliver var jätte strulig med att somna ikväll, fasiken vad sliten jag är nu. Han brukar somna med klockan när den närmar sig 21 eller precis strax efter. Ikväll visade han trötthetstecken nästan direkt efter dagens tredje och sista vilopause, så jag började natta honom vid 20:30. När klockan var kanske 23:10 fick jag ner honom i hans säng utan att han vaknade och hade sig. Geez, såhär lång tid har nattningen inte tagit på flera månader. Nåja, allt kan inte alltid vara en dans på rosor. Tycker bara så synd om lillfisen när han har så svårt att komma till ro.

Att bero på mitt nya bloggnamn; Risajkling, så är det ett namn på en outgiven skiva av Lars Winnerbäck. På tal om honom så sitter jag och bombar Tidvis för mig själv och läser texten om och om igen. Jag får rysningar, gåshud. Jag är så avundsjuk på hur han så lätt sätter ord på känslor som nästan varje människa känner. Jag vill också kunna skriva så, vill kunna skapa något så vackert utav mina känslor och mitt ordförråd. Han är en kung.

Alltså jag förstår inte vad det är med mitt humör nu förtiden, det svänger nog mer än ratten i en bil som körs utav ett fyllo. Kanske beror på minipillrena jag trycker i mig, sådana preparat lurar ju kroppen att man är gravid. Men jag hatar mitt humör nu, det är fan gräsligt. Men jag kan inte sluta på dom, för jag tror inte att Oliver skulle uppskatta en gravid mamma som kräks och släpar med honom på kontroller och har mig. Dessutom så vill jag njuta av hans bebistid. Nej jag får dras med det här humöret, för in i den här ugnen ska inga bullar in igen på ett bra tag.

Nu ska jag nog krypa ner hos K och totalmysa resten av kvällen.

Glöm inte kommentarerna.