MARIA

Det kom inte hit någon Tickelitus idag, stackarn hade feber och så. Inte alls skoj. Men imorgon kommer han. Så mys. Jag tycket det är så underbart att få ställa upp för mina vänner, framför allt för Sandra då hon gjort så mycket för mig. Sen är det bara otroligt jätte kul att passa Tickelitus också. Ska möta Tobbe och Tickelitus 7:45 imorgon bitti i Jakobsberg så det blir en snabbis i bloggen och sen en efterlängtad dejt med kudden. Förhoppningsvis så bestämmer sig K för att inte snarka livet ur sig inatt så man får sova inatt. Oliver har vart så himlans solstrålig av sig idag. Ätit jätte duktigt, har knappt ammat mer än när det var dags för nattning och insomning på dagen (vilan). Jätte skönt att slippa ha tutten i vädret nästan hela dygnet.

Tolka mig rätt, jag älskar att amma min son. Men han är så stor nu och blir inte så pass mätt på bröstmjölken att han håller sig på det längre än någon timme och det är ganska jobbigt att inte hinna med mer än att amma hela dagarna. Började kännas som det gjorde när han var nyfödd, som att allt man gjorde var att amma. Jag saknar det. Jag saknar hans ihoptrycka ansiktsdrag, han såg lite ut som en gammal gubbe. Fast mycket sötare och vackrare än alla andra gubbar jag har sett. Jag saknar att ha lite svårt att gå mellan mitt och mammas rum på BB, med en liten bebis i den där plastvagnen som man drog bort till matrummet.

Fuck it, jag hade skrivit massor så loggades internet ur (eller ja, jag snyltsurfade på nån grannes trådlösa så jag får väl skylla mig själv). Det var bara det över det här som hann sparas. Nåja. Jag måste i alla fall dra mig mot sängen. Får väl lägga mig där och sura över att jag är så dum och osmidig. Tur iallafall att utkastet sparas automatiskt lite då och då med blogger, hade jag suttit på den gamla hade säkert allt försvunnit som en jävla avlöning.

Som slutord vill jag bara skriva att jag älskar mina "äckliga" bristningar. Visst dom kanske inte är så snygga, men ingen är perfekt. Alla människor har bristningar på ett eller annat sätt, tur bara att mina sitter på utsidan. Det finns ju dom utan personlighet också, som behöver fylla sitt liv med drama och konflikter för att tiden ska kännas värdefull. Tack Gud, för att jag inte är sådan.

Imorgon blir det långpromenad föresten (hade skrivit om det innan, hah). Jag och K går hem med fisungarna från min mormor till Kallhäll imorgon när han kommer tillbaka från vårdcentralen. Ktjaping. Sandra och Tickelitus ska få egna färger på sina namn i min blogg från och med nästa inlägg. Det förtjänar dom eftersom att dom nämns i nästan varje inlägg, precis som K och Oliver. Sådetså.

Slutord (på allvar den här gången); Våra Bästa År och Desperate Housewives är ju bara för jävla bra!