MARIA

Nu är jag sådär snuskigt lat och snyltar på grannens internet igen, för jag orkar inte hämta internetsladden. Jag borde fan skämmas. Usch. Dock väl har jag orkat hämta kamerasladden. Nu är ambitionsnivån nästan tillräckligt hög för ett fett kors i taket.

De senaste dagarna har varit bra, det har vanligt vanliga dagar. Inget förträffligt nytt som har hänt. Förutom idag då, K's lillebror fyllde år så vi sov där igår, så vi kunde fira honom idag. Dessvärre var inte jag så lika stort firhumör som de flesta andra verkade vara. Somnade 22 natten till idag och vart väckt av Oliver vid 02:20 och hölls vaken ända tills han ville gå upp och hade varit vaken och slutligen kände för och vila en stund vid 12. Gissa om jag var trött. Vet inte vad det var för grej, han skulle ha bröstet i munnen hela tiden, nappen dög inte. Även om han knallsov så vaknade han bara jag rörde mig och försökte ta bort det och byta ut mot nappen, då var det gallskrik. Helt sinnessjukt. Helt läskigt. Jag tycker så synd om honom när han sover dåligt, tycker det är synd att han inte verkar lyckas komma till ro riktigt ibland.

Annars idag så fick jag, K och Oliver feta sightseeing rundan på bussen när vi skulle hem till mig från K. Brist på tålamod (som jag lider av grovt när det gäller att vänta på allt som har med SL att göra) kan få en att fatta väldigt dumdristiga beslut. Vi hade precis missat bussen till Jakobsberg och det var en kvart tills nästa kom, då tänkte jag (smart, eller INTE) att vi lika gärna kan ta en buss till Spånga eller Barkarby och ta pendeln därifrån eftersom att vi ändå ska till Kallhäll. Moaw, varför tänkte inte jag på att alla dom där jävla bussarna lika gärna kunde vart för turister som vill se lite mer? Runt och runt och runt. Pain, men vi kom i alla fall hem till slut.

Då tog jag och Oliver en tripp till Anki och lilla Isaak. Han är liten (visserligen stor till storleken men fortfarande två dagar yngre än Oliver;) Där åt vi glass medans ungarna busade på golvet. Var där i kanske 2 timmar, sen knatade jag hem till mig, där K så snällt väntade. Usch vad jag saknade honom bara på den lilla stunden.

Jag bara hoppas på att this is it. Jag, K och Oliver. Det känns som att vi tre är så lyckliga tillsammans. Jag är lycklig på riktigt. Fan vad jag älskar det. Verkligen. Längtar så jävligt tills vi får våran lägenhet och kan vara bara vi tre, i vårt gemensamma egna hem.. Alldeles på riktigt.

Har dessutom pratat en bra stund med S på msn och jag är glad. Vi kommunicerar, som folk. Jag hoppas det blir bra. Verkligen. Så Oliver får sin pappa och S får sin son, på riktigt. Så som det ska vara. Jag och Oliver ska i alla fall dit en stund imorgon, efter vi har varit hos BVC på halvmånaderskontroll och Tuberculos vaccination. Förhoppningsvis är det sista vaccinationen innan han blir ett år. Ska bli intressant och se hur mycket han har lagt på sig. Jag tycker han har blivit himla pluffsig om kinderna.

Åh, ett sånt kärleksrus. Jag älskar min son. Så mycket. Ja, nu slutar jag skriva. För nu försöker jag sätta ord på känslor som inte skulle kunna beskrivas för någon som inte upplevt det själv. Ni andra föräldrar som läser, ni vet. Ja, ni vet på riktigt.