onsdag 10 oktober 2007

Jag har ont i min rygg. Det gör jätte ont. Min son har jävlats och somnade för ungefär en halvtimme sedan, alltså typ 22:45. K är inte här. Jag har fortfarande jätte ont i min rygg. Två jävla veckor har jag haft ont i min jävla rygg. Nej usch, ska till vårdcentralen imorgon och dom får fan visa att dom har lite stake i sig och styra upp min rygg, för det här funkar fan inte.

Men jag har haft en bra dag i alla fall. Jag har gått jätte långt (för att vara jag) idag. Tog en promenad med Oliver och hans gudfar idag, vi gick till Barkarby och tillbaka. Kanske inte en värstingpromenad, går säkert så långt en heldag i centrum eller på outlet också, men det kändes långt. För vi gick.. och vi gick.. och gick.

Nu börjar flytten närma sig, jag är riktigt exhalterad. Känns så skönt att komma bort från det här rummet, har nästan känt mig fängslad dom senaste dagarna för jag vet att jag kommer komma till så mycket mer utrymme än vad jag har här. Är så jävla glad för att jag har två föräldrar som ställer upp och bryr sig så himlans mycket som mina gör, fast vissa dagar är dom kanske inte alltid lika bra på att visa det. Jag vet så otroligt många människor som inte ens har i närheten av det stöd jag har. Det är synd, för jag ska alltid finnas där för Oliver (och självklart mina andra om jag får några fler).
Undra vad det beror på egentligen. Jag kan tänka mig att mina föräldrar är så olika på att visa hur dom bryr sig pga deras helt totalt olika familjeförhållanden under uppväxten, men att inte klara av att visa att man bryr sig alls.. Det greppar inte jag. Det är som ett helt annat språk för mig.
Nu saknar jag K. Han har visserligen inte alls varit borta i så många timmar, men det är tomt ändå. Jag är kär, jag är så kär att det är patetiskt. Känns som att jag har blivit som alla kära människor jag äcklades av när jag var tillsammans med S. Kanske för att jag aldrig var såhär snuskigt lycklig med honom. Jag älskar att känna såhär. Jag är above the clouds. Så jag skickar en stor fet ursäkt till alla kära människor jag kollat snett på.

Jag har en pojkvän som bryr sig. Som ställer upp. På riktigt. Jag tror jag förtjänar det här i alla fall, jag vill verkligen tro det. Fan vad sliskigt lycklig du gör mig, K.

Inga kommentarer: